Emmas boktips

Finlandssvensk debutant

2012-02-08T17:49:00.001+01:00

Trots en fin recension i Svenska Dagbladet hade jag inte så höga förväntningar på "Wannabe" av Sara Jungersten. Boken handlar om 21-åriga Tove som är vacker, smal, lång och duktig på att sjunga, dansa och spela teater. Hennes mål är att komma in på en teaterhögskola. I väntan på det har hon fått en liten roll i en musikal på teatern i Vasa. Hon älskar livet på teatern och att hänga med de andra skådespelarna på krogen efter föreställningarna. Därutöver är hennes liv ganska tomt och bakom hennes vackra, självsäkra fasad lurar osäkerhet och tvivel. Jag trodde inte att det skulle intressera mig att läsa om en person som är så olik mig till typ, ålder och livssituation, men Jungersten gör berättelsen om Tove angelägen, fängslande och tonsäker. En mycket bra debut!
Betyg: EEEE

A very funny woman

2012-02-06T13:10:00.000+01:00

Jag antar att Caitlin Moran är en känd person i Storbritannien, men jag hade aldrig hört talas om henne när jag läste om hennes bok "How To Be a Woman" i en tidning. Man behöver dock inte veta vem hon är för att uppskatta hennes bok. I 16 kapitel går hon, med utgångspunkt i sitt eget liv, i genom hur det är att vara kvinna. Det handlar om sådant som mens, bröst, högklackade skor, hårborttagning, bröllop och barnafödande. Moran förklarar också vad feminism är och varför hon är feminist. Alltihop med stadig grund i sunt förnuft och pepprat med brittiska populärkulturella referenser och slangord, som jag nog inte fattade hälften av. Det gör inte så mycket, för man förstår vad hon menar ändå och hennes fantastiska humor går fram över alla språk- och kulturgränser. Jag har nog aldrig läst en så rolig bok som dessutom är så klok och inspirerande! Betyg: EEEEE

Roligt i Livs värld

2012-02-02T11:11:00.002+01:00

När jag läser Liv Strömquists seriebok "JA TILL LIV!" inser jag att jag redan läst ganska många av serierna, förmodligen i tidskriften Bang. Det gör nu ingenting, för de är roliga, träffande och ofta ganska elaka. De handlar om sådant som varför moderaterna dog ut, varför barn är kristdemokrater och varför TV4-hallåor måste vara ihop med Niklas Strömstedt. Mycket vänster, mycket feministiskt och mycket kul!
Betyg: EEEE

Helvetet tur och retur

2012-02-01T20:18:00.000+01:00

En man, som inte är Guds bästa barn, är hög på kokain och kör av vägen en långfredagsnatt. Han överlever men blir svårt brännskadad. Han ligger i sin sjukhussäng och planerar sitt självmord när en vacker och mystisk kvinna kommer in till honom och säger att de varit älskande i Tyskland på 1300-talet. Hon berättar sin fantastiska historia för den skeptiske men förtrollade mannen och får honom att vilja leva igen. "The Gargoyle" av Andrew Davidson är en fantasifull historia om kärlek, vänskap, död, konst, religion, fysisk plåga och psykisk sjukdom som ger mig lite av samma känsla som "The Historian", "The Magicians" och "Kryptan". Den är välskriven och skickligt uppbyggd, så om man gillar den här sortens bok är den väl värd att läsa. Själv är jag vanligtvis ganska skeptisk till vissa genretypiska ingredienser som lätt blir fåniga, men den här berättelsen sögs jag in i så att alla invändningar bleknade.
Betyg: EEEE

Mord på Pemberley

2012-01-29T16:59:00.000+01:00

Jag har aldrig gillat nyskrivna fortsättningar på Jane Austens romaner, för ingen kan göra det lika bra som mästarinnan och de försök som jag har sett har varit illa skrivna och allmänt idiotiska. Men nu är det uråldriga deckardrottningen P.D. James som har gjort det i "Death comes to Pemberley" och då må det vara hänt! Handlingen utspelar sig sex år efter Elizabeths och Mr Darcys bröllop och som titeln antyder sker det ett mord på Pemberley. P.D. James har dock inte lagt så mycket krut på själva deckarhistorien utan mer på miljö- och personskildringar. Ett tag blir det nästan lite tråkigt, men sen tar historien fart igen. P.D. James kan skriva, så det är helt uthärdligt och ganska underhållande, åtminstone för Austens hard core-fans!
Betyg: EEE+

Landet som steg upp ur havet

2012-01-29T16:49:00.000+01:00

När nya E4:an genom Norduppland skulle byggas fick arkeologer en unik möjlighet att undersöka stora områden norr om Uppsala. De arbetade under stark tidspress och grävningarna gjordes av olika företag som konkurrerade med varandra. Det var därför svårt att med en gång lägga ihop fynden och se den stora bilden av vad som hade hittats. Det har i stället journalisten Maja Hagerman gjort och genom att bl.a. koppla fynden till kartor som visade hur landet hade stigit upp ur havet kunde hon få en bild av hur Uppland befolkades från sen stenålder fram till vikingatiden. Det visade sig att i bygder som man trott varit i princip obebodda har det legat byar med stora praktfulla hus, verkstäder för olika hantverk och stora boskapgårdar. Hagerman skriver mycket bra och hon gör sitt ämne mer spännande än de flesta deckare!
Betyg: EEEEE

Château d'If revisited

2012-01-19T13:19:00.001+01:00

Wolf Hadda har lämnat sin enkla bakgrund bakom sig och nu lever han det liv han drömt om: han är en förmögen, framgångsrik affärsman med hus runt om i världen, han är gift med sin stora kärlek och har en underbar dotter. En dag förlorar han allt och hamnar i fängelse. Där har han gott om tid att fundera ut hur han ska hämnas på dem som orsakat hans olycka, men först måste han övertala den unga fängelsepsykiatern Alva Ozigbo att han är redo att släppas fri. I "The Woodcutter" har Reginald Hill lånat upplägget från Alexandre Dumas "Greven av Monte Cristo" och det gör han rätt i för det är ju ett strålande upplägg! "The Woodcutter" är en härlig blandning av saga, äventyrsroman och deckare som jag sträckläste. Och så blev jag sugen på att åka (tillbaka) till the Lake District. Betyg: EEEE+

Spioner i Yorkshire

2012-01-17T22:11:00.000+01:00

Jag har tidigare tyckt att Peter Robinson skriver habila bruksdeckare (klicka på etiketten Robinson för att se mina tidigare recensioner) och det vidhåller jag efter att ha läst "All the Colours of Darkness". Kommissarie Banks är i London och hälsar på sin nya flickvän när han kallas tillbaka till Yorkshire för att hjälpa till med ett fall som på ytan förefaller vara ett mord där mördaren sedan tagit livet av sig. Men Banks börjar snart undra om det inte ligger något mer bakom detta och särskilt misstänksam blir han efter att ha fått besök av en "Mr Browne" som tycker att Banks ska lägga ned utredningen i nationens intresse. Det var lite kul med MI5/MI6-kopplingen, eftersom jag nyligen läst "Mullvaden", men Banks kärlekshistoria bryr jag mig föga om. Robinson är hyggligt bra på att hålla spänning och tempo uppe, fast ibland kommer jag på mig själv att tänka att det är onödigt ordrikt. Betyg: EEE
P.S. De ständiga musikreferenserna är lite kul när man har Spotify och kan provlyssna. Keren Ann har blivit en ny favorit, tack vare denna bok!

Tre starka kvinnor

2012-01-17T17:52:00.000+01:00

Det verkar vara en trend att böcker som snarare är novellsamlingar prestenteras som romaner*. Boken "Tre starka kvinnor" av Maria Ndiaye är uppdelad i tre fristående delar och titeln är lite missvisande, eftersom en av dem framför allt handlar om en man. Kvinnorna har det gemensamt att de har sitt ursprung i Senegal, men två av dem lever i Frankrike. Den första berättelsen handlar om Norah som är advokat i Paris. Hon känner knappt sin far, men när han ber henne komma släpper hon allt och reser till honom i Senegal. Den andra berättelsen handlar om Rudy, som är gift med Fanta. De bor i södra Frankrike och har det minst sagt kämpigt. Den tredje berättelsen handlar om Khady, som har det svårast av alla. När hennes man dör blir hon ivägkörd av hans familj som förväntar sig att hon ska ta sig illegalt till Frankrike och börja skicka hem pengar till dem. Jag blev inte så förtjust i den här boken. Bitvis tyckte jag att den var överdramatisk och bitvis ganska ointressant. Bäst tyckte jag om den sista berättelsen, även om den var mest feel-bad av de tre. Miljöskildringarna är genomgående bra, både de från Senegal och de från Frankrike. Det är också alltid roligt att läsa om ett nytt land, vilket Senegal är för mig. Betyg: EE+
*Se "The Imperfectionists" och "A Visit From the Goon Squad".

Noir-debut

2012-01-12T22:15:00.000+01:00

Eftersom jag gillade "The Song is You" och "Bury Me Deep" av Megan Abbott har jag nu läst hennes debutroman "Die a Little". Den har mycket gemensamt med "The Song is You": den utspelar sig i 1950-talets Los Angeles och rör sig i liknande miljöer. Berättaren Lora King arbetar som lärare och bor ihop med sin bror, som är utredare på åklagarmyndigheten. Deras liv förändras radikalt när brodern blir förälskad i och strax därefter sig gifter sig med Alice. Alice är späd, vacker, energisk och rörande angelägen om att bli en perfekt hemmafru i förortsvillan. Men hennes bakgrund är ett mysterium och Lora blir mer och mer misstänksam mot kvinnan, som nu ska vara hennes syster. Bitvis blir det ödesmättade hintandet om att något hemskt kommer att hända och Loras ökande misstankar lite tjatiga. Men boken är välskriven och spännande, och om jag inte hade läst de senare böckerna hade jag nog inte haft några invändningar! Betyg: EEE+

Tänk om...

2012-01-12T21:56:00.000+01:00

Jag har inte för avsikt att recensera alla böcker jag läser för min son, men den här vill jag tipsa om för den är så bra: "Tänk om..." av Lena Sjöberg.
Den rimmade texten är lätt att läsa högt och så bra att man som vuxen inte tröttnar på den i första taget. Till detta kommer de fantastiska, vackra illustrationerna, där man kan upptäcka nya saker hela tiden. Det är ganska mycket text, så boken passar inte för de minsta barnen. Av baksidestexten får man en föraning om bokens stil och innehåll:

"Tänk om vi var fladdermöss med huggtänder och klor.

Tänk om vi var skräcködlor, en liten och en stor.

Tänk om du var hundvalp och jag en vuxen hund.

Kom, sätt dig här hos mig, så låtsas vi en stund!"
Betyg: EEEEE

Tinker Tailor Soldier Spy

2012-01-06T22:07:00.000+01:00

Med anledning av den hyllade filmatiseringen har John le Carrés bok "Mullvaden" ("Tinker Tailor Soldier Spy") kommit i ny svensk pocket. Agentromaner är vanligtvis inte min favoritgenre, men den här boken tyckte jag mycket om. Den utspelar sig på 1970-talet, mitt under det kalla kriget. George Smiley är en erfaren spion som blir av med jobbet för den brittiska underrättelsetjänsten efter att en operation gått fel. När det står klart att det finns en mullvad mitt i organisationen blir Smiley dock värvad tillbaka för att avslöja förrädaren. Historien är egentligen ganska lik en vanlig deckare, även om det inte är en mordgåta som ska lösas. Genom att rannska sitt eget minne, söka upp gamla kollegor och lusläsa stulna eller smygfotograferade handlingar nystar Smiley långsamt upp härvan. Det är effektivt berättat och trots att det i början är lite svårt att hänga med när alla personer presenteras och den speciella agentterminologin introduceras blev det snabbt spännande och jag sögs in i berättelsen. Mot slutet var det svårt att lägga ifrån sig boken! Betyg: EEEE+

Kerstin Ekman på skojhumör

2012-01-02T21:04:00.002+01:00

Kerstin Ekmans senaste roman, "Grand final i skojarbranschen", handlar om Lillemor Troj. Hon är en erkänd författare som företer vissa likheter med Ekman själv. Troj debuterar på 60-talet med intelligenta deckare, går sedan över till att skriva "riktiga" romaner och blir sedermera invald i Svenska akademien. Det ingen vet är dock att det inte är Troj som skriver romanerna utan att de skrivs av en kvinna som heter Babba. Babba är inte fotogenisk och presentabel och klarar inte heller av negativ kritik, så Lillemor och Babba har ingått ett kompanjonskap som går ut på att Lillemor är ansiktet utåt. De två kvinnorna är egentligen inte vänner och deras samarbete fortskrider inte utan gnissel, men de är ohjälpligt bundna till varandra. Som läsare får man följa de båda kvinnorna från studenttiden i Uppsala via en grönavågen-sväng i Hälsingland till Stockholm i nutid. Ekman måste ha haft så roligt när hon skrev detta! Det är kanske ännu lite roligare för den som är närmare Ekman i ålder, men även för mig är det storartad underhållning. Betyg: EEEE
P.S. För den som inte har läst något av Ekman förut rekommenderar jag Vargskinnet-trilogin, som börjar med "Guds barmhärtighet" (se fliken Emmas gamla boktips ovan).

2011 års bästa böcker

2011-12-29T13:45:00.000+01:00

I år blir det en uppdelad lista:

Romaner

"The Help"("Niceville") av Kathryn Stockett
"Spill - en damroman" av Sigrid Combüchen
"Hjärtblad" av AinoTrosell
"Siri" av LenaEinhorn
"A Visit from the Goon Squad" av Jennifer Egan

Deckare

"The Assasin’s Prayer" avAriana Franklin
"Dark Places" av Gillian Flynn
"Fallen" av Karin Slaughter
"The Song is You" av Megan Abbott
"The Naming of the Dead" av Ian Rankin

Grafiska romaner/serie-/bilderböcker

"The Arrival" ("Ankomsten") av Shaun Tan
"Le Chat du Rabbin" ("Rabbinens katt") av JoannSfar
"Mina vackra ögon" av NinaHemmingsson
"En cuisine avec Alain Passard" av Christophe Blain

Fackböcker

"Och i Wienervald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink
"Den långa vägen till frihet" av Nelson Mandela
"Leva på gränsen - berättelser från det nya Sydafrika" av Leif Norrman
"Sagans förtrollade värld" av Bruno Bettelheim
"Lotsa barn – att fostra barn med känsla och sunt förnuft" avLars Gustafsson

Gott Nytt Läsår!

P.S. Här kan du se min lista över 2010 års bästa böcker.

Tidens obevekliga gång

2011-12-26T13:38:00.000+01:00

Långt före Facebook var jag med i ett nätverk som hette SixDegrees. Det byggde på idén att alla människor på jorden är relaterade till varandra genom högst sex led, t.ex. jag har en vän, vars barndomskamrat har en kollega, vars frisör är din syssling. Jag kom att tänka på den teorin när jag läste "A Visit from the Goon Squad" av Jennifer Egan. I likhet med "The Imperfectionists" är "A Visit from the Goon Squad" mer en novellsamling än en roman, men där personerna i "The Imperfectionists" alla var förenade genom att de arbetade på samma tidningsredaktion är länkarna mellan personerna i Egans bok mer komplicerade. De olika avsnitten berättas i olika stil och i omväxlande första, andra och tredje person singular. De utspelar sig på olika platser vid olika tider. Musiken går dock som en röd tråd genom boken från skildringen av okända punkband i San Fransisco under sent 1970-tal till en omtalad utomhuskonsert i New York på 2020-talet. Jag tycker mycket om Egans bitterljuva skildringar av hur ungdomsdrömmar går i kras och hur livet omärkligt tar oväntade vändningar. Betyg: EEEE+
P.S. I lexikonet ser jag att "goon" kan betyda både "idiot" och "torped/hejduk" och att den senare betydelsen är amerikansk. Goon squad skulle alltså vara något slags maffiagäng. "Time is a goon" säger en person i boken och det är nog så man får tolka titeln: tiden är en torped som skjuter liv och drömmar i sank.
P.S. 2 Läs också "Musikens betydelse för flickor" av Lavinia Greenlaw.

Dalziels återkomst

2011-12-21T22:57:00.001+01:00

Finns det något trevligare än att oväntat springa på en gammal, kär vän som man inte träffat på länge? Det hände mig på bibblan häromsistens: när jag planlöst stod och tittade igenom snurran med engelska pocketböcker hittade jag "Midnight Fugue" ("Dödsmässa") av Reginald Hill. Jag har läst ett stort antal av hans Dalziel och Pascoe-deckare, men tydligen har jag inte haft koll på ett tag för denna kom redan 2009. Den börjar lite långsamt med att Dalziel ska försöka börja jobba igen efter sin konvalescens (se "The Death of Dalziel" och "A Cure for All Diseases"). Han blir kontaktad av en kvinna, vars man försvann sju år tidigare. Hon har förlikat sig med tanken på att maken är död när något händer som får henne att tro att han lever och finns i Yorkshire. Denna historia vävs ihop med flera andra och det tar ett tag innan alla personer och intriger är introducerade, men när allt är på plats blir det mer fart och spänning. Dalziel och Pascoe är sig lika, men deras relation har förändrats under Dalziels frånvaro och de måste på nytt hitta sina roller. Betyg: EEEE

De imperfekta

2011-12-13T22:36:00.000+01:00

Tom Rachmans "The Imperfectionists" ("De imperfekta") fick lyriska recensioner när den kom men jag minns att jag lite misstänksamt tänkte att kritiken nog var så positiv på grund av att boken handlade om en tidningsredaktion, dvs. samma miljö där recensenterna jobbar. Boken är en sorts novellsamling (fast det står roman på omslaget) där huvudpersonerna har det gemensamt att de arbetar på en engelskspråkig tidningsredaktion i Rom. Parallellt berättas själva tidningens historia från grundandet och framåt. Människorna som skildras är intressanta i sin ofullkomlighet och deras historier är ofta hjärtskärande. Att jag blir berörd talar förstår för att det är bra skrivet och konstruerat, men riktigt så bra som recensenterna tyckte är det inte. Betyg: EEE+

Tvärstopp efter 100 sidor

2011-12-13T22:25:00.000+01:00

Alla i Det namnlösa sällskapet verkade sugna på att läsa "Aliide, Aliide" av Mare Kandre, men när vi väl träffades hade ingen läst ut den! Jag tyckte att den första delen var bra och intressant, men ungefär på sidan 115 tog det tvärstopp för mig och jag orkade inte läsa vidare. Jag bläddrade framåt lite och läste sen sista sidan och kände mig nöjd så. Boken handlar om 8-åriga Aliide, som bor i en icke namngiven stad i ett land som kan vara Sverige. Tiden är inte heller angiven, men jag tänker mig 1960-tal. Jag tycker att Kandre är bra på att skildra de mindre idylliska sidorna av barndomen: rädslorna och misslyckandena, bristen på kontroll och förutsägbarhet. Aliide är dock ett ovanligt känsligt och sårbart barn, som verkar gå in i en psykos eller i vart fall lida av svår ångest som hon lindrar genom tvångsbeteende. Språket är mustigt och spännande i början och så länge det förekom handling tyckte jag om boken. Det var när Aliide blev allt mer instängd i sitt eget huvud som det blev för tråkigt och tungläst för mig. Betyg: EE
P.S. Läs hellre "Jättehemligt" och "Världshemligt" av Barbro Lindgren. De ger också en mindre gullig skildring av barndomen, men med mer humor och läsvänlighet.

Välförtjänt vinnare

2011-12-04T23:06:00.001+01:00

När "Och i Wienerwald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink kom ut i höstas tyckte jag att diskussionen mest handlade om hur svenska kyrkan valde ut de barn som fick komma till Sverige från Wien strax före kriget och om Ingvar Kamprads otydliga minnesbilder av sitt engagemang i naziströrelsen. Men egentligen handlar boken om en person: Otto Ullmann, som kom till Sverige som 13-åring. Han var ett av de 100 judiska barn som svenska kyrkan fick ut. Elisabeth Åsbrink har tagit del av de 500 brev som Ottos föräldrar skrev till honom från hemmet i Wien innan förintelsens maskineri tystade dem. Parallellt med berättelsen om Otto och hans familj beskriver Åsbrink den svenska invandringspolitiken under den här tiden och debatten kring den. Där finns förstås också historien om den svenska nazistiska rörelsen och dess företrädare. Det mest paradoxala i hela historien är hur den organiserade nazisten Ingvar Kamprad kunde bli bästa vän med den judiske Otto Ullmann. Åsbrink beskriver allt på ett personligt språk och med ett tonfall som träffar precis rätt. Det är mycket välförtjänt att hon fick Augustpriset i fackboksklassen för denna bok! Betyg: EEEEE

Mandelas minnen

2011-11-30T21:48:00.001+01:00

"Jag hade ingen uppenbarelse, ingen drömsyn, upplevde ingen sanningens minut. I stället var det de ständiga tusentals förolämpningarna, tusentals förödmjukelserna, tusentals glömda incidenterna som framkallade min ilska och en upproriskhet, en längtan efter att få bekämpa det system som höll mitt folk fånget. Det fanns ingen speciell dag då jag sade att hädanefter kommer jag att ägna mitt liv åt arbetet med att befria mitt folk. Jag upptäckte helt enkelt att det var vad jag gjorde och att jag inte kunde göra något annat."

Så skriver Nelson Mandela på sidan 99 i sina 600 sidor långa memoarer "Den långa vägen till frihet" från 1995. Den har tagit lite tid att läsa, men det har varit värt varenda minut! Nu har jag ju ett särskilt intresse för Sydafrika på grund av att min son kommer därifrån, men Mandelas bok bör läsas av alla med det minsta intresse för 1900-talshistoria och för en av seklets mest betydelsefulla och beundransvärda personer. Mandela berättar om barndomen i Transkei, studietiden, åren som jurist i Johannesburg, det allt större engagemanget i ANC, rättegångarna och fängelsetiden, befrielsen och vägen mot att bli det demokratiska Sydafrikas första president. Det är välskrivet, välöversatt och oavbrutet fascinerande och lärorikt! Betyg: EEEE+

P.S. I somras när jag var i Sydafrika fick jag chansen att vara med och fira Nelson Mandelas födelsedag den 18 juli. Han fyllde 93 och hyllades över hela landet. Så här såg tidningarna ut den dagen.

Lyckliga skilsmässor

2011-11-24T13:37:00.001+01:00

I antologin "Happy, happy - en bok om skilsmässa" (red. Maria Sveland och Katarina Wennstam) berättar tio kända, svenska kvinnor om sina upplevelser av skilsmässa. Som titeln antyder är dessa upplevelser inte bara negativa utan de berättar också om känslor av frihet, lycka och lättnad. Om man tycker att detta är oerhört provocerande tycker jag inte att man ska läsa denna bok. Jag, som själv skilt mig utan att jag upplevde det som ett misslyckande och som nu ser mig som "lyckligt skild", är det bara roligt och stärkande att läsa om andras upplevelser. Betyg: EEEE

Dödens retorik

2011-11-16T22:46:00.001+01:00

För att komma ur den tomhetskänsla som uppstod när jag hade läst ut Ariana Franklins sista deckare och insåg att det inte skulle bli några fler beställde jag en annan historisk deckare, enbart för att den hade en blurb av Franklin. Det var "The Rethoric of Death" av Judith Rock. Den utspelar sig i Frankrike under 1600-talet och handlar om ex-soldaren och blivande jesuitprästen Charles du Luc. Charles kommer till Paris där han ska arbeta som lärare i retorik och dans i en pojkskola driven av jesuiter. På skolan inträffar det förstås ett mord som Charles blir indragen i. Det är inte så många överraskningar i deckarhistorien utan författaren har lagt sitt krut på skildringarna av skolan och Paris, ibland på bekostnad av den för en deckare nödvändiga spänningen. En lite fånig kärlekshistoria känns också överflödig. Trots longörerna kommer jag nog att vilja läsa uppföljaren "The Eloquence of Blood". Paris är ju alltid Paris och Charles var en trevlig bekantskap! Betyg: EEE+

Mer av Megan Abbott

2011-11-06T21:59:00.000+01:00

Jag blev så förtjust i Megan Abbotts "The Song is You" att jag fortsatte med "Bury Me Deep". Den är också i noir-stil, men är ingen riktig deckare. Däremot bygger den på ett verkligt mordfall i USA på 1930-talet. I "Bury Me Deep" kommer den unga Marion Seeley till Phoenix, där hon måste klara sig ensam i några månader då hennes man ska jobba i Mexico. Hon blir bekant med två unga kvinnor, som lever ett spännande liv med vilda fester, olaglig sprit och mäktiga män. Marion blir snart indragen i något som bara kan sluta illa. Abbotts miljö- och personskildringar är utmärkta och historien oavbrutet spännande och oförutsägbar. Mitt i all underhållningen ger hon också en knivskarp skildring av ett patriarkaliskt samhälle, där man (!) kan komma undan med det mesta om man är av rätt kön och har pengar. Betyg: EEEE

Faran med att gräva i det förflutna

2011-11-06T20:13:00.001+01:00

Steven Lamb är 12 år och försöker få ordning på sin dysfunktionella familj, som vändes upp och ned när Stevens morbror föll offer för en seriemördare 19 år tidigare. Morbroderns kropp hittades aldrig och Steven ägnar all sin lediga tid åt att gräva efter den uppe på heden. När det känns tröstlöst kommer han på att han ska skriva till mördaren i fängelset och fråga var han ska leta. Belinda Bauers omtalade debut "Blacklands" ("Mörk jord") levde upp till mina högt ställda förväntningar. Den är originell, spännande, gripande och välskriven. Betyg: EEEE

Relationstrassel på Södermalm

2011-11-06T20:00:00.000+01:00

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst "Tusen skärvor tillit" av Helena von Zweigbergk. Den handlar om Jessica och Tom, som är i 25-årsåldern och bor på Södermalm i Stockholm. De träffas, flyttar ihop, får ett barn och kämpar för att hålla ihop förhållandet. Jag, som gillar böcker som handlar om kön, klass och relationer, borde gilla detta, men blir inte särskilt berörd. Det är lättläst och lättillgängligt, men ganska ointressant. Betyg: EE

Synd på en bra historia

2011-10-31T20:19:00.000+01:00

Henning Mankell har i "Minnet av en smutsig ängel" hittat en jättespännande historia att berätta: om en ung, fattig svensk kvinna från Norrlands inland som i början av 1900-talet hamnar i Portugisiska Östafrika (nuvarande Moçambique) och konfronteras med kolonialismen och rasismen där. Tydligen blir hon så småningom bordellmamma, men så långt orkade jag inte läsa. Efter ca 100 sidor fick jag nog av stolpigheten i både berättandet och språket. Synd! Betyg: EE

Underdog blir outsider

2011-10-31T20:07:00.001+01:00

I "Outsider" fortsätter Torbjörn Flygt där "Underdog" tog slut. Jag kom inte ihåg så mycket av den boken, mer än att jag tyckte om den, men det gör inget, för de viktigaste personerna presenteras igen. Det är 1980-tal och huvudpersonen Johan har lämnat miljonprogrammet i Malmö där han växt upp och pluggar nu juridik i Lund. Han gör därigenom en klassresa och boken handlar mycket om vad det innebär. I likhet med i "En dag" är huvudpersonerna i boken några år äldre än jag, men inte mer än att jag känner igen mig i mycket från min egen studietid. Jag gillar Flygts sätt att skriva, även när han drar i väg över flera sidor utan punkt i sin ilska över borgerliga regeringar och annat. Betyg: EEEE

Franska passioner

2011-10-25T22:19:00.001+02:00

I den franska boken "En cuisine avec Alain Passard" förenas två av fransmännens största passioner: mat och tecknade serier. Tecknaren Christophe Blain följde under flera år kocken Alain Passard och skildrar i serieboksform hans matlagning och matfilosofi. Man får också recept på ett antal rätter, nästan alla med enbart grönsaker (inklusive rotsaker och frukt). Ett antal sidor upptas också av skildringar av Passards trädgårdsodlingar ute på landet varifrån de perfekta råvarorna levereras till finkrogen i Paris. Allt är skildrat med stor humor och mycket kärlek, men det känns inte som om det är någon idé att pröva något av recepten hemma. Utan de perfekta råvarorna, restaurangköksutrustningen och Passards geni blir det nog bara pannkaka... Det räcker så bra att läsa om godsakerna och drömma om besök på stjärnkrog! Betyg: EEEE+

Otäcka mödrar i sinnenas rike

2011-10-25T10:40:00.004+02:00

"Blueeyedboy" ("Kärt barn") av Joanne Harris har inte mycket gemensamt med feelgoodboken "Choklad", som är det enda som jag läst av henne tidigare (se under fliken Emmas bokrecensioner 2000-2002 ovan). "Blueeyedboy" är en slags thriller skriven i form av webbinlägg där det också anges vad skribenten är på för humör och lyssnar på för musik vid skrivtillfället. Huvudpersonen B.B. är 42 år och bor fortfarande hemma hos sin mamma i en liten stad i Yorkshire. Han lever sitt liv mestadels på nätet där han styr över webbcommunityn Badguysrock. Så mycket mer ska jag inte avslöja om handlingen för boken bygger på att man långsamt får veta mer och mer och att man aldrig vet om det man läser är "sanning" eller "fiktion" i fiktionen. Det handlar dock mycket om sinnesintryck: dofter, färger, smaker och ljud och om hemska mödrar. Jag tyckte inte att den konstlade formen fungerade särskilt bra. Allt hemlighetsmakeri och tvära kast i historien gjorde att jag kände mig förvirrad och tappade intresset för personerna. Betyg: EE+

Mord och kärlek i Atlanta

2011-10-18T15:56:00.003+02:00

Amerikanska deckarförfattaren Karin Slaughter gör mig aldrig besviken! Nu har jag läst "Fallen" med GBI*-agenterna Will Trent och Faith Mitchell i huvudrollerna. Slaughters tidigare huvudperson barn- och rättsläkaren Sara Linton har också en stor roll. Deckarhistorien, som rör Faith Mitchells egen familj, utspelar sig i Atlanta och är som vanligt så spännande, fartfylld och blodig att alla eventuella invändningar bleknar. Det som får det att kännas riktigt tomt när boken tar slut är dock de intressanta och sympatiska personerna och den spirande kärlekshistorien. Betyg: EEEE+
*GBI= Georgia Bureau of Investigation

Medioker Mina

2011-10-17T22:02:00.003+02:00

"The End of the Wasp Season" är andra delen i Denise Minas deckarserie om den kvinnliga polisen Alex Morrow i Glasgow. Fallet Morrow får att utreda gäller en ung kvinna som hittas mördad i ett stort hus. Ungefär samtidigt tar en finansman livet av sig och lämnar efter sig ruinerade klienter och en söndertrasad familj. Själva deckarhistorien är välskriven och underhållande, men i övrigt är boken inte en av Minas bästa. Här får man inte särskilt mycket av den fina skildringen av Glasgows slitna och skitiga sidor som hon gjort så bra i Garnethill- och Paddy Meehan-trilogierna. Huvudpersonen Alex Morrow är inte heller lika intressant skildrad som i "Still Midnight". Men eftersom Minas lägstanivå ändå är bättre än mycket annat blir betyget: EEE+.

Ger upp om Nesser

2011-10-12T22:16:00.001+02:00

På senare år har jag börjat få lite svårt för Håkan Nesser, men jag bestämde mig för att ge honom en sista chans efter att ha läst recensionerna av nya "Himmel över London". Nu har jag läst ca 100 sidor och nu ger jag upp. Det är ett evigt rabblande av adresser i London, nesserismer (som "det var som det var"), en konstlad och konstruerad historia och ett språk utan magi. Det är inte helt outhärdligt att läsa, men jag har annat jag hellre lägger min tid på. Betyg: EE

Sagornas psykologi

2011-10-10T22:10:00.000+02:00

Efter att ha läst tillrättalagda, färgglatt illustrerade versioner av flera klassiska folksagor, som Askungen, Rödluvan och Hans och Greta, för min son påminde jag mig att min mamma för länge sedan pratat om en bok med psykoanalytiska tolkningar av sagor. Det var "Sagans förtrollade värld" av Bruno Bettelheim (utgiven 1975) som hon menade och den har jag nu läst. Bettelheims tes är att äkta folksagor, t.ex. de som bröderna Grimm sammanställde, innehåller element som är av så grundläggande betydelse för det mänskliga psykets utveckling i barn- och ungdomen att sagorna har behållit sin tjuskraft i århundraden och ibland årtusenden. Han ger många exempel och ibland kan man tycka att det han säger är lite långsökt och ibland känns hans beskrivning av könsrollerna något förlegad, men för det mesta är det jätteintressant och tankeväckande. Enligt Bettelheim måste dock sagorna läsas (eller helst berättas) i sina ursprungliga versioner och helst ska det vara utan illustrationer, så att barnet får skapa sina egna bilder i huvudet. Hm, jag har i alla fall införskaffat en samling av bröderna Grimms sagor från ett antikvariat och ser fram emot att läsa dem för min son! Betyg: EEEE+

Mer medeltida mord

2011-10-02T23:24:00.000+02:00

Fjärde delen i Ariana Franklins medeltidsdeckarserie om den kvinnliga rättsläkaren Adelia Aguilar heter "The Assassin's Prayer" (också publicerad med titeln "A Murderous Procession"). I den blir Adelia beordrad av kung Henrik II att följa med hans tioåriga dotter Joanna, som ska föras till Sicilien för att bli bortgift med kungen där. Adelia skulle bara vara glad åt att få återvända till sitt hemland om hon inte hade varit tvungen att lämna kvar sin sexåriga dotter i England. Den strapatsfyllda resan genom Frankrike och Italien blir inte enklare av att någon i det stora följet verkar vara ute efter att mörda Adelia. Jag älskar den här deckarserien och Franklin håller samma höga klass även i denna del. Betyg: EEEE+
P.S. Klicka på etiketten Franklin för att se vad jag skrivit om de tidigare delarna i serien.
P.S.2 Tyvärr lär det inte bli någon mer bok om Adelia Aguilar, för jag såg att Franklin (som egentligen hette Diana Norman) gick bort tidigare i år.

Släktforskning i novellform

2011-09-28T22:27:00.000+02:00

Av en slump hittade jag novellsamlingen "The View from Castle Rock" av Alice Munro på biblioteket. Den är lite annorlunda än de två andra novellsamlingar av henne som jag läst ("Too Much Happiness" och "Nära hem"), eftersom den handlar om hennes släkt och om hennes eget liv. Munro har spårat sin släkts skotska rötter och i bokens första del berättar hon om det hårda livet i Skottland, om resan över Atlanten i början av 1800-talet och om den första nybyggartiden i Kanada. I början är berättandet mer faktabetonat och inte i Munros vanliga stil, men sen börjar hon fantisera om sina släktingar och då känns stilen igen. Jag som gillar historia och att läsa om vanliga människors liv förr i världen gillar detta. I den andra delen av boken skildrar Munro sin egen uppväxt under 1940- och 1950-talen. Det är lika skickligt skrivet och berättat som i de ovan nämnda novellsamlingarna. På grund av de stora sprången i stil, tid och plats känns "The View from Castle Hill" dock lite mindre helgjuten än framför allt "Too Much Happiness". Betyg: EEEE

Adoptionsbibel om ankytning

2011-09-21T22:24:00.000+02:00

"Attaching in Adoption" av Deborah D. Gray verkar vara något av en bibel inom adoptionslitteraturen och jag har sett den rekommenderad på många håll. Boken handlar om den viktiga anknytningen som ska skapas mellan föräldrar och barn. Innehållet känns gediget och korrekt, samtidigt som boken är lättläst och inriktad på praktik mer än teori. En hel del teori får man förstås ändå och det är jätteintressant att läsa om hur barn sörjer och om anknytningens utveckling. Stora delar av boken riktar sig till familjer med barn med väldigt svår bakgrund och därpå följande problem. Trots detta ger den även den "vanliga" adoptivföräldern massor av nyttig kunskap, som förhoppningsvis kommer att komma ens barn till godo. Betyg: EEEE

Artikel om "Drömmar om röda gemak"

2011-09-14T12:48:00.001+02:00

I Svenska Dagbladet idag (14/9-11) skriver Göran Malmqvist, prof. em. i sinologi, en understreckare om "Drömmar av röda gemak" av Cao Xueqin och om Pär Bergmans storartade översättningsinsats: "Översättarens bragd gav oss litterär skatt".
P.S. Klicka på etiketten Cao Xueqin för att se vad jag skrivit om de fem delarna i den kinesiska klassikerserien.

Hårdkokt och bra!

2011-09-12T22:04:00.000+02:00

Jag som inte brukar gilla hårdkokta deckare har gett genren en ny chans genom att läsa "The Song Is You" av Megan Abbott (som jag hittade efter att ha läst en positiv recension av hennes senaste bok). Redan det underbart kitschiga omslaget visar att Abbott ansluter sig till noir-traditionen och boken innehåller många klassiska ingredienser: den utspelar sig ca 1950 i Los Angeles, huvudpersonen är en något sliten deckare (i det här fallet skvallerjournalist/pr-man) som dricker för mycket, en vacker kvinna söker upp honom och ber honom om hjälp men försvinner sedan, han gör nattliga besök på diverse skumma ställen och pratar med gangsters och prostituerade för att försöka lösa gåtan, osv. Jag har svårt att sätta fingret på vad som gör att jag gillar den här boken så mycket, men en del har nog att göra med det som tas upp i den ovan nämnda recensionen: Abbott vrider och vänder på de traditionella könsrollerna i den här typen av historia vilket gör att den inte känns så klichéartad som den annars skulle göra. Dessutom skriver Abbott bra och håller spänningen uppe. Nu vill jag läsa mer av henne! Betyg: EEEE+
P.S. Här är en länk till titelsången: Frank Sinatra – The Song Is You.

Sträckläst om Siri

2011-09-06T22:04:00.000+02:00

"Siri" av Lena Einhorn är en sådan där bok som skapar tomhet när den är slut för att den var så bra. Vad man än plockar upp för bok efteråt kommer den att vara sämre. Suck! Men det är förstås inget skäl att avstå från att läsa denna underbara roman om Siri von Essen, August Strindbergs första fru. Jag flöt motståndslöst genom hela romanen och tyckte om språket, personskildringarna, ja, allt. Einhorn gör Siri och August till verkliga och levande personer för mig och deras skandalomgärdade kärleks- och skilsmässohistoria känns oavbrutet angelägen. Betyg: EEEEE

Sista delen i kinesisk klassikerserie

2011-09-04T21:44:00.002+02:00

Som jag har skrivit förut (klicka på etiketten Cao Xueqin nedan för att läsa mina tidigare recensioner) förstår jag inte varför jag har blivit så fascinerad av den kinesiska klassiska romanserien "Drömmar om röda gemak", av Cao Xueqin men jag har sett fram emot varje del som har kommit på svenska (i översättning av Pär Bergman). Nu har jag sträckläst de 550 sidorna i den sista delen, "Stenåldern". I den går det verkligen utför för den aristokratiska familjen Jia och tragiska öden drabbar ett antal personer. Det jag gillar mest i böckerna är skildringen av det dagliga livet i 1700-talets Kina, både bland herrskap och tjänstefolk. Det jag tycker minst om är de övernaturliga eller andliga inslag som berättelsen har, men de förekommer främst i början av första delen och i slutet av denna sista del. Den stora fascinationen för klassisk kinesisk poesi är också svår att förstå för en okunnig västerlänning. Utöver själva berättelsen och dess litterära värden har jag uppskattat böckerna eftersom de har gett mig en liten inblick i en kultur som jag inte har så mycket kunskap om. Det är också spännande att läsa översättarens kommentarer och hans redogörelse för den ofantliga mängd forskning som finns om denna romanserie. Betyg: EEEE

McEwans debut

2011-08-18T22:19:00.005+02:00

Ian McEwan är en ojämn författare, tycker jag. Efter att ha älskat "Försoning", "Lördag" och "På Chesil Beach" blev jag besviken på "Hetta" och läste inte ens ut den. Nu har jag läst hans debutroman "Cementträdgården" från 1978 (finns i ny svensk pocket). Jämfört med de senare romanerna är den kort och lättläst. Den handlar om fyra syskon i en brittisk familj i början av 1960-talet (antar jag). Berättaren är den 15-årige Jack, som har komplicerade relationer till sina föräldrar och syskon. För den som är uppväxt med Virginia C. Andrews "Vindsträdgården" känns inte innehållet i "Cementträdgården" alltför chockerande, men det kanske det var när den kom ut? Lite lustigt också att båda böckerna (som kom ut ungefär samtidigt) har trädgårdar i sin titel! Litterärt är i vart fall "Cementträdgården" klart bättre. Sammantaget tyckte jag att det var intressant att läsa McEwans debut, men den lämnade mig ganska likgiltig. Betyg: EEE

Nyttiga påminnelser för adoptivföräldrar

2011-08-17T22:16:00.004+02:00

"Beyond good intentions - a mother reflects on raising internationally adopted children" av Cheri Register är en liten bok bestående av tio kapitel. I dessa kapitel diskuterar Register tio fällor som adoptivföräldrar lätt kan falla i. Det gäller sådant som att inte vilja låtsas om att barnet är annorlunda eller, tvärtom, exotisera barnet och inte låta det känna sig som andra barn. Mycket av det som boken innehåller är sådant som är bekant för en modern, påläst adoptivförälder, men det kändes nyttigt att få läsa det igen. Register skriver trevligt och lagom personligt. Hon hänvisar till sina egna erfarenheter som mor till två numera vuxna döttrar födda i Korea men även till forskning och till vuxna adopterades erfarenheter från olika länder, bl.a. de nordiska länderna. (Register har danskt påbrå och kan uppenbarligen danska, vilket gjort det möjligt för henne att ta del av material på nordiska språk.) Betyg: EEEE

Om flerspråkighet

2011-08-17T22:09:00.005+02:00

Eftersom min son under sitt 4-åriga liv redan lärt sig två språk (afrikaans och engelska) och har börjat lära sig ett tredje, svenska, har jag läst en bok om flerspråkighet för att få mer kunskap om detta fenomen: "Barn med flera språk" av Gunilla Ladberg. Den är lättillgänglig och gav mig mycket intressant information, även om den till största delen fokuserar på barn i invandrarfamiljer och barn med föräldrar som talar olika språk. Jag lärde mig sådant som att alla barn kan lära sig flera språk, men att små barn bara gör det om de känner behov av det, vilket de kan känna om de behöver det för att prata med någon som betyder mycket för dem. Betyg: EEE+

Vackert och vemodigt om utvandrare

2011-08-14T21:53:00.003+02:00

"The Arrival" ("Ankomsten") av Alma-pristagaren Shaun Tan är något så ovanligt som en berättande bilderbok/grafisk roman utan någon text alls. I utsökta, detaljerade, fantasifyllda, sepiatonade teckningar berättas historien om en man som lämnar sin fru och dotter för att resa över havet till ett främmande land, där han försöker bygga upp ett nytt liv. Boken innehåller otroligt mycket och det känns som om den kan "läsas" i alla åldrar, om och om igen. Betyg: EEEEE

Konsten att säga nej till barn (och andra människor)

2011-08-14T14:38:00.004+02:00

Jesper Juul är en dansk familjeterapeut, som förespråkar en tämligen "fri" uppfostran. Ibland går han kanske lite väl långt, men jag tyckte att han hade många kloka tankar i "Ditt kompetenta barn". Nu har jag läst den tunna boken "Konsten att säga nej med gott samvete" som ger bra tips till dagens föräldrar som inte behöver säga nej till sina barn av ekonomiska skäl och inte heller vill riskera att kränka sina barn genom en gammeldags auktoritär uppfostran. Hans tips är detsamma som jag känner igen från parrådgivningsspalter och UGL-kurs: använd jag-budskap, dvs. i stället för att tala om vad den andre gör för fel, bara säga "nej" eller säga nej på ett vagt sätt, var tydlig och tala om varför DU vill att den andre ska göra eller inte göra på ett visst sätt och hur hans/hennes beteende får DIG att känna dig. Det funkar förvånansvärt bra, enligt min erfarenhet (både på barn och vuxna)! Således en klok liten bok, som kanske kan öppna ögonen på en del föräldrar. Betyg: EEEE

En sån där bok som "alla" läst

2011-08-09T21:51:00.005+02:00

Jag tog med och läste "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver under en semestervecka därför att det är en sån där bok som jag sett att många andra, kanske framför allt bokbloggare, hela tiden hänvisar till. Nu vet jag vad det är de pratar om! Bokens berättare är en medelålders amerikansk kvinna, Eva, som är mor till en massmördare. Sonen Kevin har dödat ett antal skolkamrater och skolpersonal i ett dåd som liknar det i Columbine. I långa brev till sin make försöker Eva beskriva sin syn på deras familj och på sonen, som hon haft svårt att förstå sig på ända sedan han föddes. Historien är skickligt konstruerad och mot slutet väldigt spännande, men jag tycker det är lite för mycket text i mitten. Översättningen av Cajsa Mitchell är utmärkt! Betyg: EEE+

Sydafrikansk semesterdeckare

2011-08-09T21:42:00.004+02:00

Jag är glad att min Sydafrikaresa fick mig att ge Deon Meyer en ny chans (se här). "Devils Peak" utspelar sig före "Thirteen hours" och den handlar både om Tobela "Tiny" Mpayipheli (från "Död i gryningen" och "Jägarens hjärta") och polisen Benny Griessel. Tobela har lämnat sitt gamla liv bakom sig och bosatt sig på en bondgård med sin son, men när sonen faller offer för meningslöst våld påbörjar han en privat hämndturné. Benny Griessel utreder en serie mord på ensamstående kvinnor, men får svårt att hålla ihop sitt liv när han blir utsparkad av sin fru, som inte längre står ut med hans alkoholism. Klassisk deckare i modern stil - utmärkt som semesterläsning! Betyg: EEEE

Kärlek och sunt förnuft

2011-07-31T22:05:00.005+02:00

Innan man själv har barn är det lätt att ha åsikter om barnuppfostran, men som nybliven mamma till en 4-åring inser jag att det inte är så lätt i praktiken. Därför tycker jag att Lars H. Gustafssons bok "Lotsa barn - att fostra med känsla och sunt förnuft" är en mycket sympatisk bok. Gustafsson, som är barnläkare och åttabarnsfar, går i genom de områden han tycker är viktiga: känslor, förnuft, vilja och etik. Han ger många exempel, både från sin egen familj och från annat håll, diskuterar olika typer av barnuppfostran och ger läsaren goda verktyg att själv ta ställning och tillämpa det som känns rätt. Hela tiden är han mycket ödmjuk och han skriver bra och personligt. Jag kommer att bära med mig många tankar från den här boken! Betyg: EEEEE

Kort och franskt om kärlek

2011-07-28T21:29:00.005+02:00

Nina Bouraouis "Innan männen" gjorde ett jättestort intryck på mig när jag läste den, så jag hade höga förväntningar på hennes senaste bok "Kärlekens geografi". Det är en kortroman (95 s), skriven i jagform, om ett kärleksförhållande mellan författaren och en 16 år yngre man. Som nybliven mamma var jag ganska splittrad när jag läste boken och gjorde den kanske inte rättvisa, men jag tycker att den är ganska ointressant. Språket är förstås lysande, men det är synd att Bouraoui använder sin fantastiska stil till ett ämne som känns lite banalt. Men mycket franskt är det... Betyg: EEE

Sagoskimrande med realistisk kärna

2011-07-17T20:20:00.005+02:00

"Det broderade hjärtat" ("Le coeur cousu") av Carole Martinez är en märklig bok. På baksidan står det att den bygger på författarens spanska farmors berättelser. Kärnan i historien känns realistisk, men den är invävd i en mycket intrikat sagoskimrande väv. Berättaren heter Soledad och hon berättar om sin mor, sömmerskan Frasquita Carasco som kan göra underverk med sin nål, och om sina systrar som alla är speciella på olika sätt. Berättelsen börjar i Spanien och fortsätter i Nordafrika och den är även ganska politisk bakom det personliga och drömlika. Det sagoaktiga gör att boken ibland hamnar nära min toleransgräns för tillgjordhet och konstighet, men den håller sig hela tiden på rätt sida, tack vare den realistiska kärnan och författarens stilistiska skicklighet, och den håller mitt intresse uppe igenom alla de 400 sidorna. Betyg: EEEE

P.S. Den här boken påminner i stilen om "The wasted vigil" av Nadeem Aslam, som jag också tyckte mycket om.

Meyer tillbaka i Connelly-klass

2011-07-11T20:57:00.004+02:00

Jag gillade "Död i gryningen" av sydafrikanska Deon Meyer, som jag tyckte påminde om min LA-favoritdeckarförfattare Michael Connelly. Därefter började jag läsa "Jägarens hjärta", men den passade inte mig och jag la den ifrån mig efter 250 sidor. Nu, när jag är på plats i Sydafrika, har jag gett Meyer en ny chans med "Thirteen hours" och denna gång blev jag inte besviken. Som titeln antyder utspelar den sig under en koncentrerad tidsrymd och det är rejält tempo hela tiden. Boken börjar vid femtiden på morgonen med att en ung amerikansk kvinnlig turist blir jagad upp på Taffelberget av fem män som vill döda henne. Strax därefter får polisen Benny Griessel ett samtal och så sätter hans dag igång. Både person- och miljöskildringar är bra och tempot och spänningen gör att alla eventuella invändningar bleknar! Betyg: EEEE

Mer av Alice Munro

2011-07-04T11:01:00.004+02:00

För ett tag sen upptäckte jag den kanadensiska novellförfattaren Alice Munro (se här) och blev mycket förtjust. Nu har jag läst en översatt novellsamling, "Nära hem". Den består av tolv noveller ur tre olika samlingar ("Äpplen eller apelsiner", "Kärlekens vägar" och "Jupiters månar"). Alla utspelar sig i Kanada och handlar om vanliga kvinnors liv: barndomsminnen, relationer, otrohet och reflektioner kring hur livet blev. Det är lysande och funkade även bra för den lite uppsplittrade läsning som jag ägnat mig åt den senaste veckan. Betyg: EEEE+

Med hunden Molly i Afrika

2011-06-23T15:59:00.005+02:00

Efter att ha läst Leif Norrmans välskrivna och seriösa bok om Afrika känns Vincent Dahlbäcks "Med Molly i ett hörn av Afrika" lite mer lättviktig. Annars är det samma typ av bok: en svensk utrikeskorrespodent med bas i Sydafrika berättar om händelser och personer. Men Dahlbäck blandar in sin hund Molly i alla sammanhang och antar oftare en lättsam, kåserande stil. Jag tyckte bättre om hans berättelser när jag hörde dem på radio. Betyg: EEE

P.S. Nu ska jag sluta läsa om Sydafrika och åka dit och uppleva det på riktigt i stället!

Bästa Afrikaboken hittills

2011-06-19T13:35:00.004+02:00

Jag antar att det berodde på fotbolls-VM i Sydafrika att det kom ut så många böcker om Sydafrika i Sverige 2010. Jag har redan läst ett par (klicka på etiketten Sydafrika så kommer recensionerna upp), men nu har jag hittat min favorit: "Leva på gränsen" av Leif Norrman. Norrman var DN:s korrespondent i Afrika mellan 1990 och 2002. I boken berättar han om människor han mött och händelser han varit med om på ett reflekterande och intresseväckande sätt och på ett språk som är vackrare och mer litterärt än den vanliga journalistprosan. Här och var glimrar också små humoristiska guldkorn till. Norrman hade Sydafrika som bas och de flesta historierna utspelar sig där, men man får också några glimtar från andra afrikanska länder som Kongo, Angola och Etiopien. Betyg: EEEEE

En orakad kvinna

2011-06-18T21:30:00.007+02:00

Genom åren har jag läst Nina Hemmingssons serier i Bang och Aftonbladet med stort nöje och nu har jag även läst hennes senaste seriebok "Mina vackra ögon". Hennes huvudperson är sig lik: en kvinna med oseende knappögon, orakade ben och inga hämningar. Boken består av enrutingar, fyrrutingserien "Prinsessan och gemålen" (inspirerad av ett uppmärksammat bröllop) och teckningar. Jag tycker att det är uppfriskande, träffande och mycket roligt! Betyg: EEEE+

Kokosnötter

2011-06-17T20:07:00.004+02:00

Jag har hört uttrycket kokosnötter användas av vuxna adopterade om sig själva: de är bruna på utsidan men vita på insidan. I boken "Coconut" av Kopano Matlwa används termen om svarta sydafrikaner som agerar, tänker och talar som vita. Enligt insidesfliken är det en nedsättande term. Berättare i boken är två tonårsflickor som båda bor i Johannesburg. Ofilwe kommer från en rik familj och Fikile från en kåkstad. Jag tycker att bokens tema är jätteintressant och jag gillar att huvudpersonerna beskrivs som mångfasetterade, inte odelat sympatiska personer, men jag är inte så förtjust i formen. Jag tycker att den är onödigt tillkrånglad och gör boken mer svårtillgänglig att den hade behövt vara. Ungefär vartannat avsnitt är i kursiv stil utan att man förstår varför. Betyg: EEE

Modern deckare eller irländsk folksaga?

2011-06-14T19:37:00.004+02:00

Jag har lyssnat på "Darling Jim" av Christian Mörk och är lite villrådig över hur jag ska beskriva denna bok. Jag visste inget om den innan och valde den bara för att den verkade vara den enda mp3-boken på biblioteket som inte var en svensk deckare. (Det fanns inte särskilt stort urval över huvud taget.) Av baksidestexten fick jag intrycket att det var någon slags sagoaktig berättelse som utspelade sig i en liten stad på Irland och jag antog att den utspelade sig i förgången tid. När jag började lyssna började det dock som en modern deckare i en förort till Dublin. Först efter ett tag kommer man till den lilla staden där tre föräldralösa systrar blir bekanta med en charmig, kringresande sagoberättare, vilket leder till katastrof. Boken är alltså en mycket originell blandning av saga och modern deckare i irländsk miljö. Det var ganska spännande, men jag blev inte helt övertygad. Betyg: EEE

Inte så sotsvart i Sundsvall

2011-06-14T19:29:00.004+02:00

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst "De sotarna! De sotarna!" av Lars Ahlin, från 1990. Jag hade inte läst något av Ahlin tidigare, så det var en intressant bekantskap. Berättare i boken, som till formen mest liknar en novellsamling, är den 13-åriga pojken Zackarias. På baksidan står det att boken utspelar sig i slutet av 1920-talet i Sundsvall, men det står faktiskt inte uttryckligen i boken var och när den utspelar sig. Den som känner till Sundsvall lär dock känna igen sig. Zackarias jobbar som springpojke och berättar om olika intressanta personer som han träffar på. Ahlin gör det inte lätt för sin läsare eftersom den första berättelsen i boken är den mest svårtillgängliga. Kämpar man sig bara igenom den blir det bättre och bättre (eller i vart fall mer lättläst). Jag gillade Ahlins språk som är poetiskt, måleriskt och humoristiskt. Däremot tycker jag att personskildringarna är lite för tunna, vilket väl också beror på novellformatet. Personerna känns mer som siluetter än som verkliga personer för mig. Men det var trots allt en positiv och givande läsupplevelse! Betyg: EEEE

Passionerad polis löser pojkmord

2011-06-11T19:11:00.008+02:00

Håkan Östlundh är en av få nutida, svenska deckarförfattare som jag klarar av att läsa. (Åsa Larsson är en annan.) Vid en ytlig betraktelse är hans böcker kanske rätt lika andra svenska deckare, men i stället för att lägga dem i från mig efter 50 sidor på grund av dåligt språk, faktafel och styltiga dialoger sträckläser jag dem! Det finns inget i dem som jag hakar upp mig på och de ger mig god underhållning, vilket är precis vad man vill ha av en deckare.

"Jag ska fånga en ängel" utspelar sig inte på Gotland (som "Släke", "Dykaren", "Terror" och "Blot") utan i Stockholmsförorten Sollentuna. I höghusområdet Malmvägen bor den nyskilde kriminalpolisen Paul med sin dotter. Hans liv kompliceras av att han har ett passionerat förhållande med en gift förlagschef, Ylva. Parallellt med Pauls och Ylvas historia får läsaren följa två tonårskillar: en från höghusområdet och en från det välbärgade villaområdet. När gänget från höghusområdet våldgästar en fest i en villa blir det början till något som slutar med mord. "Jag ska fånga en ängel" är inte i första hand en deckare, även om det byggs upp en viss spänning kring vad som egentligen hände när en tonårspojke knivhöggs till döds, utan handlar mer om förortens hierarki, sociala skillnader, det sociala arvet och så om svårigheterna att ha en älskare när man är gift och har barn. Skildringarna från kultur- och förlagsvärlden är elaka och roliga och känns som om de ligger rätt nära verkligheten... Betyg: EEEE

Amerikanska mästarinnor på dysfunktionella familjer

2011-06-03T22:25:00.007+02:00

Av en slump har jag parallellt läst två böcker som påminner en hel del om varandra: "Fragile Beasts" av Tawni O'Dell och "Vilda Gröna Ögon" av Joyce Carol Oates.

Tawni O'Dells böcker utspelar sig i eländiga, nedläggningshotade gruvstäder i Pennsylvania och handlar om mer eller mindre olyckliga människor och dysfunktionella familjer. Trots detta är de flesta av hennes böcker "feel good-böcker", som man blir på gott humör av. I "Fragile Beasts" sammanför hon två truliga tonårsbröder från en fattig familj med en rik, excentrisk gammal dam. Det är inte ett särskilt trovärdigt scenario och upplägget känns rätt förutsägbart, men det gör inget för jag blir ändå helt betagen av O'Dells historia och personskildringar. Betyg: EEEE

I min Stockholmsbokcirkel har vi läst en ungdomsbok av den extremt produktiva Joyce Carol Oates. Hon är en ojämn författare och jag har egentligen bara gillat "Blonde" och "Dödgrävarens dotter" av de böcker av henne som jag läst. "Vilda Gröna Ögon" ("Freaky Green Eyes") handlar om 14-åriga Franky som börjar få upp ögonen för att allt inte står rätt till mellan hennes föräldrar. Pappan är en uppburen f.d. fotbollsstjärna som numera jobbar som sportkommentator. Han är snygg och charmig, men har ett häftigt humör och bestämda åsikter om hur livet i familjen ska levas. När Frankys mamma inte längre ställer upp på detta brakar familjen samman och katastrofen närmar sig. Boken är fint skriven och spännande som en deckare. Betyg: EEEE

Rättegång i utmätningarnas spår

2011-05-25T18:48:00.005+02:00

Michael Connellys deckare är ofta väl förankrade i samtiden och så även "The Fifth Witness". Det är en rättegångsroman i serien som har advokaten Mickey Haller i huvudrollen. ("The Lincoln Lawyer" är den första boken i den serien.) På grund av den ekonomiska krisen är det inte många som har råd att anlita Haller som försvarare i brottmål, så han har gett sig in på ett nytt område: han företräder personer som håller på att bli vräkta av banken på grund av obetalda lån. När en av hans klienter, som kämpat mycket högljutt mot bankernas hårda nypor, blir misstänkt för att ha mördat en bankchef, får dock Haller kliva in i försvararrollen igen. Connelly håller som vanligt spänningen på topp genom hela boken. Betyg: EEEE

Bättre än inget

2011-05-23T10:08:00.007+02:00

Om någon som inte vet något om vad som hände judarna i Frankrike under andra världskriget läser "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay och får upp ögonen är det förstås bra. Annars tycker jag inte att det finns några skäl att läsa denna bok. Historien om den tioåriga Sarah, som den 16 juli 1942 tillsammans med sina föräldrar förs till stadion Vélodrome d'Hiver, är förstås gripande. Sarah och hennes föräldrar får vänta tillsammans med tusentals andra i flera dagar utan mat och vatten. Därefter förs de i boskapsvagnar till ett läger på landsbygden och därifrån går vagnarna vidare till Auschwitz. Ramhistorien i nutid om den amerikanska journalisten Julia, som grips av Sarahs öde, tycker jag mest är tramsig. Boken är rätt illa skriven, ödesmättad i tonfallet och sentimental på ett sätt som får mig att känna mig manipulerad. Det tycker jag inte om. Läs hellre "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr och "Hemligheten" av Philippe Grimbert. Betyg: EE

P.S. Andra bra böcker som bl.a. handlar om överlevares skuldkänslor är "Himlen i Bay City" av Catherine Mavrikakis och "Fugitive Pieces" av Anne Michaels.

Att smita från sitt liv

2011-05-21T20:05:00.006+02:00

Anne Duval är trettiosex år, bor i en trevlig lägenhet i Montparnasse och har ett välbetalt jobb som hon är duktig på. Hon borde vara lycklig, men hon är inte nöjd med sitt liv, eftersom hon inte är gift. En dag tar ångesten och förtvivlan över och hennes tillvaro krackelerar. Där någonstans inser man att Dominique Dyens "Smitning" ("Délit de fuite") inte bara är berättelsen om Anne Duval utan att det finns en annan historia bakom. Allt eftersom man läser vidare rullas den historien upp och sambanden blir klara. Det är spännande, skickligt konstruerat och välskrivet. Betyg: EEEE

En kvinna i männens värld

2011-05-20T18:59:00.006+02:00

Jag har nog bara läst utdrag ur Émile Zolas böcker tidigare, men nu fick jag en svensk utgåva av "Nana" från 1919 i handen och har läst den. Den är skriven 1880 och utspelar sig i slutet av 1860-talet i Paris. Nana är en 18-årig prostituerad kvinna som gör succé som en skandalös Venus på en av Paris teaterscener och därefter installerar sig som en av stadens mest (ö)kända kurtisaner eller demimonder. Om detta berättar Zola helt osentimentalt och utan att moralisera över vare sig Nanas eller någon annans beteende. Han åskådliggör den knivskarpa gränsen mellan de respektabla kvinnornas värld och "halvvärlden" och hur de rika männen utan några större problem rör sig mellan dessa världar. Jag hade inga förväntningar på boken och ingen uppfattning om handlingen, vilket gjorde den spännande att läsa, eftersom jag inte kunde gissa vad som skulle hända. Slutet gjorde mig lite irriterad, för där tycker jag att Zola på ett sätt ger efter för traditionen, och det uppstår en och annan longör i boken när han mycket omständligt beskriver pjäsen som Nana spelar i eller hur det såg ut bakom scenen på en 1800-talsteater. I övrigt var det klart njutbar och intressant läsning. Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Jag vill inte tjäna" av Ola Larsmo.

Kurs i krishantering?

2011-05-19T12:10:00.006+02:00

"Efterdyningar" ("Testimony") av Anita Shreve är aka-porr i en lite mer bokstavlig bemärkelse än man är van vid. Den börjar med att rektorn för en tjusig privatskola i Vermont får ett videoband i sin hand. Bandet innehåller en film där tre av skolans firade basketkillar har sex med en minderårig flicka. Händelsen får förödande konsekvenser för de inblandade, för deras familjer, för byn och för skolan. Historien återberättas i korta avsnitt av olika personer och i olika tidsplan, men det är inga svårigheter att hänga med i denna lättlästa bok. Jag blev dock inte särskilt berörd av boken utan det kändes mer som om den var skriven i syfte att utgöra diskussionunderlag på en sex- och samlevnadsdag för tonåringar eller varför inte för att lära skolledningar krishantering? Betyg: EEE

P.S. För den som gillar internatskolemiljön rekommenderar jag mycket hellre "Prep" ("I en klass för sig") av Curtis Sittenfeld.

P.S. 2 Jag har skrivit om ett par av Shreves äldre böcker, bl.a. "Vikten av vatten", i mina gamla boktips, se fliken ovan.

Högt pris för manlighet i kris

2011-05-18T19:10:00.008+02:00

"Pappan och havet" av Tove Jansson är en av de få Mumin-böcker som jag faktiskt inte har läst tidigare. Det är en av de sista och den är ganska dyster. Muminpappan är uttråkad och drömmer romantiska drömmar om att uppleva äventyret och beskydda sin familj från faror. Muminmamman, Mumintrollet och Lilla My klarar sig bra och känner inget behov av vare sig äventyr eller beskydd. Till slut låter de ändå pappan ta dem med på det stora äventyret han vill ha. De ska flytta till en liten ö långt ute i havet där det bara finns en fyr. Väl där blir det inte riktigt som pappan tänkt sig. Han kommer inte överens med sitt älskade hav, Muminmamman längtar hem till sin trädgård, Mumintrollet skaffar ett eget liv och flyttar hemifrån och fiskaren som finns på ön vägrar svara på frågor om vart fyrvaktaren har tagit vägen och om hur man får i gång fyrens ljus. Som alltid i Tove Janssons böcker är det mycket vackert och underfundigt skrivet, men man blir mer melankolisk än glad av att läsa den. Och arg på den egoistiska och omogna Muminpappan! Betyg: EEEE

Mot alla mina principer

2011-05-18T19:01:00.004+02:00

Eftersom jag inte gillar skräckgenren men däremot älskar Jane Austen hade jag absolut inte tänkt läsa "Stolthet och fördom och zombier" där Seth Grahame-Smith har tagit Austens klassiska roman och lagt till lite eget, som att England är under attack från zombier och de fem systrarna Bennet är skickliga krigare, som tränats i ett Shaolintempel i Kina. Mr Darcy är förstås också en fantastisk zombiedödare, medan Mr Collins förmågor i den vägen är mer tveksamma. Och stackars Charlotte Lucas öde ska vi inte tala om... Som ni förstår har jag alltså ändå läst denna bok, eftersom jag fick den i min hand och behövde lite lättsam underhållning, och jag hade faktiskt riktigt kul under läsningen! Det är förstås ingen riktig skräckroman, eftersom den bara är rolig och inte läskig och jag blir inte ett dugg sugen på att läsa något mer om zombier. Betyg: EEE

Minnen av möbler

2011-05-18T18:43:00.006+02:00

"Great House" ("Det stora huset") av Nicole Krauss handlar mycket om möbler. Mest handlar den om ett stort skrivbord som stod i ett arbetsrum i Budapest den dagen 1944 då Gestapo kom. I början av 1970-talet dyker det upp i New York då en ung, kvinnlig författare blir ombedd att ta hand om det medan innehavaren åker till Chile. Han blir en av dem som "försvinner" i dikaturens Chile och skrivbordet blir kvar hos författaren. Hon är en av de fem berättarna i boken. Andra delar berättas av andra personer och utspelar sig i London och Jerusalem, men ju längre man läser desto mer inser man att de hör ihop. Judiskheten eller den judiska religionen är inget som präglar berättelserna i särskilt hög grad, men de handlar ändå mycket om det judiska folkets erfarenheter och då förstås framför allt Förintelsen. Men det handlar också mycket om förhållanden mellan människor: föräldrar och barn, äkta makar. Jag känner mig lite ambivalent till den här boken. Jag tyckte om att den väckte många tankar hos mig och jag tycker också att den är skickligt konstruerad och skriven. Däremot blev jag bara bitvis riktigt känslomässigt berörd av den. Betyg: EEEE

P.S. Malin Ullman har skrivit en intressant recension av boken i DN.

P.S.2 Läs också Nicole Krauss förra roman "Kärlekens historia".

För mycket kemi

2011-05-14T19:59:00.008+02:00

Det finns flera anledningar till att "Handlingarna i målet" ("The Documents in the Case") av Dorothy Sayers och Robert Eustace inte är så känd som Sayers andra deckare: Lord Peter Wimsey är inte med och det är inte en särskilt bra deckare. Boken utspelar sig i ett hus i London i slutet av 1920-talet. Paret Harrison bor på de nedersta våningarna. Mr Harrison är en medelålders man som är passionerat intresserad av svampplockning. Hans unga hustru söker förgäves hans uppmärksamhet och tröstas av det psykiskt instabila hembiträdet. På de övre våningarna flyttar två unga män in: en konstnär och en författare. Boken består av "handlingarna i målet": brev, artiklar och redogörelser av de berörda personerna. Det dröjer dock länge tills någon dör och efter det är det inte fråga om vem som gjorde det, utan hur. (Jag kan avslöja att svampförgiftning misstänks...) Det är ganska likt Sayers "Oskuld och arsenik", men ännu tråkigare. I "Oskuld och arsenik" introduceras ju i alla fall Lord Peters stora kärlek Harriet Vane! Betyg: EE

För mycket filosofi

2011-05-14T19:52:00.007+02:00

Alexander McCall Smiths serie om Damernas detektivbyrå är ju charmig, så jag tänkte att "Filosofiska Söndagsklubben", som utspelar sig i Edinburgh, också kunde vara lite myspysig. Huvudpersonen, Isabel Dalhousie, är en ekonomiskt oberoende, ensamstående, medelålders kvinna som är redaktör för en filososfisk tidskrift. En dag blir hon vittne till hur en ung man faller från översta raden i stadens konserthus och slår ihjäl sig. Hon misstänker att det inte var en olyckshändelse och börjar undersöka saken. Tyvärr orkade jag bara läsa två tredjedelar av boken, så jag vet inte hur det gick. Det var alldeles för mycket moralfilosofi och för lite spänning för att vara en fungerande deckare. Charmen från Damernas detektivbyrå lyser också med sin frånvaro. Det enda roliga i boken är att McCall Smith skriver om tidningen The Scotsmans aprilskämt och när jag var där tidigare i vår (på 1 april) var det McCall Smith som hade skrivit deras skämtartikel, vilket jag upptäckte av en slump när jag läste tidningen på en pub! Artikeln var på ett helt uppslag med bilder och allt och handlade om den nedlagda och bortglömda tunnelbanan som han påstod hade funnits i Edinburgh fram till 1950-talet. Betyg: E+

Förfelat feelgoodförsök

2011-05-12T21:17:00.002+02:00

Londonbon Israel Armstrong är en boknörd som inte lyckats så bra i sin karriär som bibliotekarie. När han får ett jobb på ett kommunalt bibliotek på Nordirland packar han därför ihop sina grejer (mest böcker förstås) och ger sig av. När han kommer fram visar det sig dock att biblioteket är nedlagt och det enda han erbjuds är en skraltig bokbuss som saknar en viktig detalj: böcker. De verkar nämligen ha blivit stulna. Detta är den mycket odramatiska deckarhistorien i "Fallet med de försvunna böckerna" av Ian Sansom. Jag tror att Sansom försöker skriva lättsam feelgood för bokälskare (i stil med "Guernesys litteratur- och potatisskalspajssällskap") men han lyckas inte riktigt. Boken känns tramsig och pratig och personerna, som förstås ska vara lantliga original av olika slag, är platta, ointressanta och osympatiska. Det är synd, för det hade kunnat bli så bra! Betyg: EE

Dorothy Sayers tar ut svängarna

2011-05-12T21:07:00.001+02:00

Som jag skrivit förut har jag upptäckt att det finns ett antal Dorothy Sayers-böcker som jag inte kände till och nu har jag läst en till av dem: novellsamlingen "Lord Peter views the body" ("Lord Peter griper in") från 1928. Som vanligt i deckarnoveller är inte intrigerna alltid så märkvärdiga (om än fantasifulla), men när en skicklig författare som Sayers skriver blir det ändå mycket rolig läsning. Sayers tar ut svängarna ordentligt och frossar i gömda testamenten och skatter, försvunna diamanthalsband, mystiska mord och hemliga sällskap. Med hjälp av sitt skarpsinne löser Lord Peter förstås alla gåtor! Miljö- och tidsskildringarna är därtill underbara. Betyg: EEEE

Rebus närmar sig pension

2011-05-12T19:10:00.001+02:00

I "The Naming of the Dead" från 2006 av Ian Rankin börjar polisen John Rebus närma sig pension (se "Exit Music") och får finna sig i att ha den yngre kollegan Siobhan Clarke som överordnad i ett mordfall. Fallet blir dock svårt att utreda eftersom hela Edinburgh och halva Skottland är avstängt på grund av G8-mötet som ska hållas på ett slott utanför staden. Dessutom är mordoffret en våldtäktsdömd smågangster, som ingen tycks sörja. Den enda som verkar bry sig är den dödes chef och Rebus nemesis, gangsterbossen Big Ger Cafferty. Eftersom jag alldeles nyligen läste "Fleshmarket Close" inser jag att Rankin upprepar sig lite och återanvänder vissa grepp, men trots det är "The Naming of the Dead" en av hans bättre deckare och det kändes lite tomt när den tog slut. Betyg: EEEE+

Löskokt italienare

2011-05-10T19:46:00.007+02:00

"På sannolika skäl" av Gianrico Carofiglio är första delen i en italiensk deckarserie om advokaten Guido Guerrieri. Den börjar klassiskt: till den neddekade deckarens kontor kommer en vacker kvinna, som lyckas övertala deckaren att åta sig ett fall som verkar omöjligt. I detta fall gäller det en senegalesisk man som misstänks för mord på en liten pojke. Det är ingen whosdunnit-historia utan en rättegångsroman och den är som tur är inte i den hårdkokta stilen. Jag gillar särskilt första halvan - då har boken ett humoristiskt flyt och huvudpersonen är charmig och sympatisk. Under den andra halvan, som i första hand skildrar rättegången, störs jag av att historien känns så juridiskt osannolik (fast författaren är åklagare, så han borde veta hur det går till inom det italienska rättsväsendet) och av att jag får så blandade känslor för huvudpersonen (vilket i och för sig inte behöver vara negativt). Men framför allt blir det lite tråkigt. Men det är ändå lättläst och underhållande och roligt med något så ovanligt som en italiensk deckare. Betyg: EEE+

En skotsk 1800-talsdams memoarer

2011-05-10T19:36:00.006+02:00

Det har tagit några veckor men nu har jag tagit mig igenom den ca 700 sidor tjocka "Memoirs of a highland lady" av Elizabeth Grant. Det är en självbiografi av en skotsk överklasskvinna som växte upp under tidigt 1800-tal. Under Jane Austen-tid, alltså, vilket gör hennes skildring extra intressant för mig, som gillar både Austen och att läsa om kvinnors liv under 1800-talet. Boken skrevs ursprungligen bara för hennes barn, men hon var en skicklig skribent och det är klart njutbar läsning även för andra och mer sentida läsare. Ibland blir det lite svårt att hålla i sär alla människor hon nämner, men det är å andra sidan inte nödvändigt att hålla koll på alla! På de här 700 sidorna skildrar hon första delen av sitt liv, fram till det att hon i 30-årsåldern gifte sig med en irländsk officer och godsägare. Det finns tydligen en del till som handlar om hennes liv som gift på Irland. Betyg: EEEE

Om en judisk katt

2011-05-10T19:11:00.008+02:00

Om man är intresserad av judisk kultur rekommenderar jag att man i stället för "Tre apor" läser serieboken "Le Chat du Rabbin" ("Rabbinens katt") av Joann Sfar. Jag har fått första delen "La Bar-Mitsva" i present av mina franska släktingar och läste den med stor förtjusning. Den utspelar sig i Algeriet och handlar om en klok, elak, lögnaktig och rolig katt som bor hos en rabbin och dennes dotter. Genom att äta upp en papegoja får katten talets gåva och hävdar då att han vill genomgå sin bar mitzvah. Rabbinen och hans överordnade får slå sina kloka huvuden ihop och argumentera för varför detta inte är möjligt. Det är charmigt, lärorikt, roligt och vackert tecknat. Betyg: EEEE+

P.S. Den svenska utgåvan samlar de tre första delarna, men jag har alltså bara läst del 1.

Om en judisk pojke

2011-05-10T18:52:00.008+02:00

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst Stephan Mendel-Enks debutroman "Tre apor". (Han har tidigare skrivit faktaboken "Med uppenbar känsla för stil" om manlighet.) Ingen i cirkeln var särskilt entusiastisk över "Tre apor" och snittbetyget blev 2,8. Den handlar om 13-årige Jacob som växer upp i en judisk familj i Göteborg på 1980-talet och utspelar sig helt och hållet i familjekretsen och i den judiska församlingen. Kronologin är upphackad, vilket inte funkar särskilt bra. Det är svårt att hålla isär de olika tidsplanen och man blir bara irriterad, inte nyfiken, när man förstår att något allvarligt ska hända. Och även om vissa anekdoter är småroliga har författaren inte heller hittat en bra balans mellan tragik och komik. Betyg:EE

P.S. Romanen får mig att tänka på böcker som "Populärmusik från Vittula", "Underdog", "Hjälp, jag heter Zbigniew" och "Jehåvasjäveln".

Fler som gillar böcker

2011-04-24T15:13:00.001+02:00

Det är inte bara jag som gillar böcker i familjen...

Kvinnornas sommar

2011-04-24T13:21:00.014+02:00

När Boris efter trettio års äktenskap vill ta en "paus" (i form av en yngre kollega) blir Mia galen. Bokstavligen. När hon kommer ut från den psykiatriska kliniken åker hon hem till den lilla staden Bonden i Minnesota. Där finns flickor och kvinnor i olika åldrar och livssituationer: den åldrade mamman och hennes väninnor på hemmet, sju intrigerande tonårsflickor som går Mias sommarkurs i poesi, grannfrun med fyraårig dotter och Mias syster och dotter. Det blir en sommar med tårar, skratt, ilska, avsked, filosofi, Jane Austen, "subversive stitches", häxor och rödvin. Jag har inte varit så förtjust i Siri Hustvedt förut (Jag läste inte ens ut "Vad jag älskade".), men "The Summer Without Men" tycker jag mycket om. Ingredienserna är kanske inte så originella, men det är språket och stilen. Dessutom är den rolig. Och feministisk. Betyg: EEEE+

P.S. "The Subversive Stitch" av Rozsika Parker är en feministisk klassiker.

Årets påskekrim är ett fynd!

2011-04-20T13:35:00.008+02:00

Jag trodde att jag hade läst alla Dorothy Sayers deckare, men till min förtjusning har jag, tack vare en kollega, upptäckt två för mig okända Sayers-böcker: "The Five Red Herrings" ("Fem villospår") och "The Documents in the Case" ("Handlingarna i målet"). Den första av dessa har jag nu läst och som en bonus upptäckte jag att den utspelar sig i Skottland! (Jag har ju haft ett visst Skottlandstema i min läsning efter min resa till Edinburgh.) Lord Peter Wimsey är på semester i en liten fiskeby där det också finns en konstnärskoloni. En ettrig och trätgirig konstnär hittas död och tack vare sitt skarpsinne inser Wimsey att det rör sig om mord och att det måste vara en av sex andra konstnärer i trakten som är mördaren. Det här är en mycket klassisk pusseldeckare. Den som vill ha samhällskritik och filosofiska funderingar kring döden i sin deckare får välja en annan. Men gillar man att frossa i alibin med klockor, tågtidtabeller, torkande färg och dubbla frukostar, samt tycker om Sayers brittiska humor och fina miljöskildringar är den ett fynd! Betyg: EEEE

P.S. Fast lika bra som "Kamratfesten", "Lord Peters smekmånad", "De nio målarna" eller "Mördande reklam" är den förstås inte!

P.S. 2 "Handlingarna i målet" är på väg i ett paket från ett antikvariat när detta skrivs. Min Sayers-hylla måste ju bli komplett! Novellsamlingarna får bli nästa projekt.

Omläsning av "Fleshmarket Close"

2011-04-15T20:20:00.006+02:00

Efter att ha varit i Edinburgh och gått nedför gränden Fleshmarket Close i den gamla delen av staden blev jag sugen på att läsa om Ian Rankins deckare med samma namn som gränden. Som jag konstaterat tidigare missade jag att skriva om den förra gången jag läste den. Huvudpersonen är som vanligt polisen John Rebus och vid sin sida har han kollegan Siobhan Clarke. Rebus ägnar sig åt ett mord på en papperslös flykting i ett nedgånget område i Edinburghs utkanter. Clarke letar efter en försvunnen tonårsflicka. Sen hittar någon två begravda skelett i en källare. Spåren leder härs och tvärs över Edinburgh med omgivningar. Det är en typisk Rankin-deckare (förutom att det inte förekom så många korrumperade lokalpolitiker) och det var extra kul att läsa den när man kan orientera sig i stan! Betyg: EEE+

P.S. Nu ska jag också läsa "The Naming of the Dead", som jag inte läst förut. Recension kommer!

Två bokcirkelböcker

2011-04-15T19:44:00.008+02:00

I båda mina bokcirklar har vi i vår läst "Utrensning" av Sofi Oksanen. Denna omtalade och prisade bok belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2010. Den handlar om den gamla kvinnan Aliide som bor ensam på sin gård i Estland. En dag på 1990-talet ligger en ung kvinna avsvimmad på hennes gårdsplan. Efter viss tvekan tar Aliide hand om den unga Zara och till slut visar det sig att det inte var en slump att Zara hamnade just på Aliides gård. En parallell historia om syskonrivalitet, kärlek, motstånd, medlöperi, övergrepp, livslögner och överlevnad från 1930-talet och framåt rullas upp. Romanen är välskriven, lättläst och gripande och det är intressant att den tar upp Estlands 1900-talshistoria, som är ganska okänd här i Sverige trots att den ligger så nära, båda geografiskt och tidsmässigt. Även om romanen har stora förtjänster levde den inte upp till mina högt ställda förväntningar. Framför allt är det historien om Aliide och hennes syster och mannen som de båda älskar som jag retar mig på. Den känns inte trovärdig utan mer som en folksaga. Jag tycker inte heller att språket är så speciellt, även om det skimrar till då och då. Betyg: EEE+

Chimamanda Ngozi Adichie blev känd för några år sedan för "En halv gul sol", som jag tyckte mycket om. I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi nu läst hennes debutbok "Lila hibiskus". Den handlar om tonårsflickan Kambili, som växer upp med en pappa som utåt är en god kristen och förkämpe för mänskliga rättigheter, men som i hemmet terroriserar sin familj. När Kambili och henns bror för första gången får hälsa på sin faster och sina kusiner öppnar sig en annan värld för dem. "Lila hibiskus" är välskriven och medryckande, men den känns enklare än "En halv gul sol". Det är aldrig någon tvekan om vad som är rätt eller fel eller åt vilket håll berättelsen ska utvecklas. Betyg: EEE+

P.S. "Lila hibiskus" fick mig att tänka på bl.a. "Allt går sönder" (vilket jag tror är Adichies avsikt), "The poisonwood bible" och 80-talsklassikern "Törnfåglarna".

Tema: Skottland

2011-04-06T21:11:00.005+02:00

Inför en resa till Edinburgh letade jag efter guideböcker på biblioteket och hittade då av en slump Ian Rankins bok "Rebus's Scotland. A Personal Journey", som inte är en reseguide utan en personlig berättelse om Rankins egen och hans fiktive detektiv John Rebus's bakgrunder (de sammanfaller delvis), om Skottland och skottarna. Boken är illustrerad med mycket oturistiga, svartvita foton av de två fotograferna Ross Gillespie och Tricia Malley som har tagit bilderna till flera av Rankins bokomslag. Det är intressant läsning, särskilt om man har läst och gillat Rankins deckare, och ett utmärkt komplement till de klassiska guideböckerna. Betyg: EEEE

I flera böcker om Edinburgh och på litterär pubrunda i staden dök titeln "The Prime of Miss Jean Brodie" ("Miss Jean Brodies bästa år") av Muriel Spark upp och gjorde mig nyfiken, så jag köpte och läste den under resan. Boken är skriven på 1950-talet men utspelar sig på 1930-talet i Edinburghs finare kvarter. På en traditionell flickskola väljer den kontroversiella lärarinnan Jean Brodie ut sex flickor som hon vill göra till "la crème de la crème" genom att lägga större vikt på konst, kultur och stil än vid vanliga skolämnen. Romanen är kort, men innehållsrik, rolig, skickligt uppbyggd och mycket originell. Betyg: EEEE

P.S. Det finns en känd filmatisering av boken från 1969 med Maggie Smith i huvudrollen.

Boken om Jers Hulda Matsdotter från Västra Fors

2011-03-24T17:14:00.008+01:00

Någon av deltagarna i juryn som utsåg Sveriges Radios romanprisvinnare sa om Aino Trosells "Hjärtblad" att de första 150 sidorna var ekonomisk historia. Då förstod jag att detta var en bok som jag skulle gilla! Jag tycker om att tänka mig in i hur vanliga människor har levt på olika platser förr i tiden och kvinnors liv under 1800-talet ligger mig särskilt varmt om hjärtat. "Hjärtblad" handlar om Hulda som växer upp i Västra Fors by i Malungs socken på 1870-talet, vid en tid när Sälen bara var en avlägsen fäbod och människorna levde på ungefär samma sätt som de gjort under århundraden. Hulda går i skolan men hon får också arbeta både hemma på gården och åt andra, med att passa boskap och som fäbodjänta. Nöjena består framför allt i dans till spelmannens fiol och att lyssna på de märkliga historier de äldre i byn berättar. Hulda märker att hon själv också är bra på att berätta historier, vilket kommer väl till pass när hon ska trösta sina småsyskon eller roa de andra fäbodjäntorna under de långa sommarkvällarna. När hon har konfirmerats och blivit vuxen ger hon sig ut på vandring, som så många andra kullor och masar gjorde för att klara sig över vintern och kanske kunna komma hem med lite pengar. Men tiderna är på väg att förändras och Huldas liv blir inte som hennes förmödrars. Jag tycker om Trosells sätt att skriva, som är rakt på sak och som utan sentimentalitet tar upp både det onda och det goda som händer Hulda. Hulda skildras som en verklig människa, vars känslor och bevekelsegrunder känns trovärdiga. Betyg: EEEEE

P.S. Den här boken fick mig att tänka på "Englandsresan" av Edith Unnerstad, som jag läste som barn. Den handlar om hårkullor från Våmhus.

P.S.2 Läs också Aino Trosells deckare som utspelar sig i Malung i nutid!

Minnen, trauma och skuld

2011-03-23T20:45:00.006+01:00

Jag har fortsatt på andra världskrigstemat och läst "Fugitive Pieces" ("Minnen av flykt") av Anne Michaels. Den börjar med att en sjuårig, judisk pojke, Jakob Beer, blir vittne till hur hela hans familj utplånas. Han lyckas fly och blir funnen av en grekisk arkeolog och vetenskapsman, Athos, som gömmer honom tills kriget är slut. Mannen undervisar pojken, berättar sina egna minnen för honom och försöker hjälpa honom att hantera förlusten av familjen och överlevarens skuldkänslor. Efter kriget flyttar mannen och pojken till Toronto och berättelsen fortsätter ända in på 1990-talet. I de första två tredjedelarna av boken är Jakob själv berättare och de delarna tycker jag mycket om. Michaels språk är poetiskt och bildrikt på ett lite ovanligt sätt, som påminner mig om Nadeem Aslams "The Wasted Vigil". Den sista tredjedelen av boken berättas av en annan person och den delen tycker jag mindre om, kanske för att jag finner den berättaren mindre sympatisk? Betyg: EEEE

Franska familjehemligheter fascinerar

2011-03-08T21:46:00.009+01:00

Varje gång jag lyckats läsa en bok på franska blir jag grymt stolt och den här gången var det verkligen värt besväret. Boken jag läst är "Un secret" ("Hemligheten") av Philippe Grimbert. Den är självbiografisk och den första delen handlar om hans uppväxt i Paris under efterkrigstiden där hans enda problem är att han är sjuklig och inte lika atletisk som sina sportintresserade föräldrar. I femtonårsåldern får han så genom en vän till familjen reda på den stora hemlighet som hans föräldrar bär sedan andra världskriget och som hela släkten har dolt för honom. I andra halvan av boken iscensätter Grimbert de dramatiska händelserna under kriget på ett mycket gripande sätt. Min enda invändning är att Grimbert romantiserar och sentimentaliserar sina föräldrars kärlekshistoria på ett sätt som jag tycker känns orealistisk. Men det är ju också ett mycket franskt drag! Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Storm över Frankrike" av Irène Némirovsky och "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr.

Modern och ålderdomlig på samma gång

2011-03-07T20:57:00.006+01:00

Så här inför Internationella kvinnodagen passar det bra att läsa en bok som påminner en om varför en sådan dag behövs: Elin Wägners "Norrtullsligan" från 1908. Den handlar om fyra kvinnliga kontorister i Stockholm som delar på två rum och kök i Vasastan. De jobbar långa dagar, blir ifrågasatta, utsätts för sexuella trakasserier av sina chefer, tjänar mindre än hälften än männen för samma jobb och när de strejkar blir de avskedade. Det är dock ingen dyster bok utan den är skriven med mycket humor och esprit. Även om boken på många sätt känns mycket modern, hakar jag ibland upp mig på ålderdomligheter i språket och på att jag inte förstår vissa företeelser. (Då är jag ändå så gammal att jag upplevt Vademecum!) Betyg: EEEE

P.S. Boken är årets Stockholm läser-bok och har kommit ut i ny pocketutgåva med ett vasst förord av Annika Lantz.

Botten är nådd!

2011-03-02T20:03:00.006+01:00

Jag har nu nått botten i min antikvariska hög av Maria Lang-deckare. De två sista var "Ofärd i huset bor" från 1959 och "Vår sång blir stum" från 1960. Båda är riktigt bra! "Ofärd i huset bor" utspelar sig bland invånarna i ett hyreshus på Östermalm i Stockholm, som beskrivs utförligt med planskisser och allt. (Sånt gillar jag.) Jag får lov att överge min teori om att jag inte tycker om böcker som utspelar sig i hyreshus, för här funkar det jättebra! Puck Bure är inte med, men i gengäld introduceras Christer Wijks stora kärlek Camilla Martin. I "Vår sång blir stum" dyker sen Puck och Einar Bure upp igen. För första gången ska studenter utexamineras i lilla Skoga och Einar, som nu är professor, är en av censorerna. När så Puck sin vana trogen upptäcker ett lik på sitt hotellrum tillkallas förstås stadens son Christer Wijk. Det är en liten brist vid läsningen att vara för ung för att känna till examinatorernas och censorernas respektive roller eller veta exakt vad en abiturient var (även om jag sett min pappa i abiturientmössa), men själva deckarhistorien förstår man ändå! Betyg: EEEE

Kvinnorna i Kongo

2011-03-02T19:43:00.007+01:00

Jag är glad att jag, mer eller mindre av en slump, har upptäckt Barbara Kingsolver. Först läste jag "The Lacuna" och nu har jag läst "The Poisonwood Bible" ("Giftträdets bibel")från 1998. Den handlar om den amerikanska familjen Price som kommer till Belgiska Kongo 1959. Pappan är en svavelosande och kompromisslös baptistpastor som till varje pris vill frälsa de hedniska afrikanerna. Mamman och de fyra döttrarna turas om att berätta historien om hur det gick och vad som hände med Kongo och med familjen Price. Kingsolver skriver på ett lättillgängligt språk, men det är ingen banal historia hon berättar: den handlar lika mycket om män som förtrycker kvinnor som om kolonial- och stormakter som förtrycker och utnyttjar andra folk. Det kändes också som om jag lärde känna de fem kvinnliga medlemmarna i familjen Price och verkligen ville veta hur det skulle gå för dem, även om de mot slutet började kännas mer som representanter för olika förhållningssätt än som verkliga människor. Betyg: EEEE+

P.S. Läs också faktaboken "Kung Leopolds vålnad" av Adam Hochschild och romanen "Allt går sönder" av Chinua Achebe.

Australiensiskt diskussionsunderlag

2011-02-20T16:26:00.006+01:00

Jag blev rekommenderad "The Slap" av Christos Tsiolkas på Twitter och på grund av den begränsade informationen visste jag egentligen bara att den kunde vara en bra bokcirkelbok. Nu har jag läst den och delar bedömningen att den nog kan ge upphov till vissa diskussioner! Boken utspelar sig i Australien i nutid och börjar med en grillfest i en medelklassfamiljs villaträdgård. Under festen slår en man till ett litet barn och denna händelse får återverkningar för alla som var närvarande. Personerna har olika etnisk bakgrund och tillhör olika generationer och handlingen berättas ur ett antal av dessa personers perspektiv i tur och ordning. Alla känns väldigt mänskliga och har sina goda och dåliga sidor och fattar mer eller mindre lyckade beslut. (Härav den stora diskussionspotentialen.) Boken är välskriven och känns mycket trovärdig, tycker jag. För mig, som svensk tillhörande generationen som var tonåringar på 80-talet, är det lite fascinerande hur mycket droger som alla, inklusive småbarnsföräldrarna, tar! Betyg: EEEE

Vassa föremål i Missouri

2011-02-20T16:12:00.005+01:00

Jag gillade Gillian Flynns deckare "Dark Places" och nu har jag också läst hennes debut "Sharp Objects" ("Vass egg"). Huvudpersonen Camille Preaker arbetar som journalist i Chicago och har lämnat sin barndom bakom sig, tror hon. När två små flickor blir mördade i hennes gamla hemstad i Missouri tvingas hon dock att återvända dit och till föräldrahemmet med den neurotiska mamman, den mentalt frånvarande styvpappan, den Lolitaaktiga lillaystern och minnet av den andra systern, som dog tidigt. "Sharp Objects" är både en hemvändarroman och en deckare och den funkar lika bra i båda funktionerna. Jag gillar Flynns sätt att gradvis ge läsaren mer information om Camille och hennes familj. "Sharp Objects" är inte riktigt lika bra som "Dark Places", men god nog! Betyg: EEEE

Självbiografi med soundtrack

2011-02-14T21:10:00.005+01:00

En bok som Patti Smiths självbiografi "Just kids" borde komma med ett soundtrack, men lyckligtvis har jag kunnat skapa ett själv med hjälp av Spotify: Just kids. Jag har aldrig tidigare lyssnat på Patti Smiths musik (förutom "Because the night") men blev nyfiken på hennes bok, eftersom den enligt de positiva recensionerna handlar mycket om hennes nära relation till konstnären/fotografen Robert Mapplethorpe (1946-1989). Smith berättar i boken om hur hon kommer till New York som utfattig 20-åring, träffar Mapplethorpe och hur de kämpar tillsammans för att försörja sig och kunna leva på sin konst. Det är en spännande tid i en spännande miljö som Smith berättar om. Att hon är poet märks på språket i boken som håller hög klass och inte är helt lättläst på engelska, men ibland känns hon lite högtravande. Och ibland blir det också lite väl mycket namnrabblande när hon berättar om alla kända (och mindre kända) personer hon och Robert träffade på när de bodde på Chelsea Hotel och andra ställen. Betyg: EEE

P.S. Synpunkter på och förslag till soundtracket mottages tacksamt!

Sagoskimrande berättelse om kärlek

2011-02-13T21:13:00.005+01:00

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst "Fyrväktaren" av Jeanette Winterson och de flesta av oss tyckte mycket bra om den. I boken berättar Silver om sin barndom i den lilla skotska kuststaden Salt. Hon blir tidigt föräldralös och får växa upp hos fyrvaktaren Pew. Parallellt med historien om Silver berättas om prästen Babel Dark som bodde i samma stad på 1800-talet. Det är svårt och meningslöst att berätta handlingen i "Fyrväktaren", för det är det poetiska, sagoskimrande språket och berättandet som är det genialiska med den här boken. Den handlar framför allt om kärlek, men är långt ifrån någon typisk kärleksroman. Även teman som barndom, minnen, mörker, ljus och tillhörighet finns med. Ibland är Winterson snubblande nära den tunna prettolinjen, men hon vet vad hon gör och styr upp sin bok med säker hand. Dessutom har hon en underbar, absurd och lågmäld humor. Betyg: EEEE+

P.S. Jag har också skrivit om Wintersons "Det finns annan frukt än apelsiner", som vi läste i min Stockholmsbokcirkel för några år sedan.

Röster om adoption

2011-02-12T11:21:00.005+01:00

Journalisten Mary Juusela, som själv är adopterad från Indien, har intervjuat en rad familjer där någon eller några av de nu vuxna personerna är adopterad.Hennes bok, som heter "Adoption - banden som gör oss till familj" ger en mångfasetterad bild av adoption. Vissa adopterade är nyfikna på sitt biologiska ursprung och har sökt sina rötter, andra känner inget sådant behov alls. Vissa har mått väldigt dåligt under uppväxten, andra har inte haft några problem. Vissa tycker att det har varit jobbigt att se annorlunda ut än omgivningen, andra har knappt tänkt på det. För många har det varit viktigt att själv få biologiska barn, eftersom det barnet blir den första familjemedlem man har som liknar en själv till utseendet. De flesta anser dock att banden mellan föräldrar och barn och mellan syskon i en adoptivfamilj är minst lika starka som i en familj med biologiska band. Många berättar också om erfarenheter av rasistiska och främlingsfientliga påhopp och på den skillnad i status som finns mellan adopterade och andra invandrare i vårt samhälle. Mångfalden av åsikter och upplevelser gör boken intressant, men trots olikheterna blir det mot slutet lite tjatigt att läsa. Det här är nog en bok som är mest intressant för adopterade, deras familjemedlemmar och för blivande adoptivföräldrar. Betyg: EEE

Sanningssökande i moderbergets skugga

2011-02-11T11:34:00.006+01:00

"The Lord of Death" heter den sjätte delen i Eliot Pattisons deckarserie om hankinesen Shan som lever som en fredlös i Tibet. Han har blivit utsedd att forsla ned kropparna efter förolyckade sherpas från det heliga berget Chomolungma, som vi känner som Mount Everest. På en sådan tur hamnar han mitt i en dramatisk händelse: en buss full med fängslade munkar har stoppats av ett jordskred och munkarna försöker fly upp längs bergssluttningen medan vakterna skjuter efter dem. Strax därefter upptäcker Shan att lite längre bort på vägen har två kvinnor i en bil blivit skjutna. Den ena är den kinesiska turismministern och den andra en västerländsk bergsklättrare. Som vanligt i Pattisons böcker förstår varken Shan eller läsaren någonting från början, men på sitt systematiska och envetna sätt börjar Shan nysta i mysteriet. I den här boken har Pattison själv gett en beskrivning som stämmer bra in på hans egna böcker:

"Once all of his investigations had been linear, one fact linking to the next in quick progression leading to the truth. But in Tibet all his puzzles were like giant tangkas, the traditional religious paintings with overlaps of deities, suffering humans, protector demons, even alternate worlds, linked not by events so much as expectation and hope, by relationships in other, earlier Buddhist lives."

Som alltid skildrar Pattison Tibets befolkning och kultur på ett sympatiskt sätt och ger, vad jag tror, en sanningsenlig bild av den kinesiska regeringens hårdhänta försök att utplåna denna kultur. Den här boken är mer realistisk än vissa av de tidigare böckerna i serien, som hade inslag som närmade sig fantasyn, men inte mindre spännande för det. Betyg: EEEE

P.S. Klicka på etiketten Pattison för att se vad jag skrivit om de tidigare böckerna i serien.

Om författarens makt

2011-02-09T16:55:00.008+01:00

I min Stockholmsbokcirkel har vi läst valfri bok av Mario Vargas Llosa. Tyvärr missade jag träffen, men jag har i alla fall läst "Tant Julia och författaren" från 1977. Berättare är den 18-årige Varguitas, som är författarens alter ego. Han arbetar på en radiostation i Lima på 1950-talet och försöker samtidigt lite halvhjärtat sköta sina juridikstudier. Det han egentligen vill göra är att skriva. Hos sina släktingar träffar han den 14 år äldre Julia, en frånskild kvinna som är en ingift släkting till honom. De inleder en kärlekshistoria med förhinder. Den andra berättelsen i boken handlar om radioteaterförfattaren Pedro Camacho, som gör succé med sina dramatiska radioteatersåpor, som läsaren också får ta del av. De första 100 sidorna läste jag med glädje; det var roligare och mer lättläst än jag hade trott. Sedan gjorde jag en paus och fann det rätt kämpigt att komma in i boken igen. Jag tyckte humorn kändes tillgjord och tillkämpad och jag blev trött på all rasism, sexism och homofobi i det peruanska 50-talssamhället. Mot slutet tog det lite fart igen och vissa passusar fick mig att känna att författaren åtminstone lite grann reflekterade över och kanske tog avstånd från de värsta machoinslagen. Egentligen handlar boken förstås mycket om det som även t.ex. Stjärnans ögonblick och Spill handlar om: författarens makt. Jag tycker dock att Lispector och Combüchen gör det bättre. Betyg: EEE

P.S. Läs hellre "Bockfesten" av Vargas Llosa. Går på bokrean nu i februari 2011!

Vera Stanhope x 2

2011-02-09T16:39:00.007+01:00

Nu när Shetlandskvartetten är utläst har jag gått vidare till att läsa de två första delarna i Ann Cleeves deckarserie med den magnifika, medelålders kriminalpolisen Vera Stanhope i huvudrollen.

"The Crow Trap" utspelar sig i en liten by i Northumberland. Tre kvinnor arbetar med att göra en inventering av djur- och växtliv på heden inför att ett stenbrott ska anläggas. De ska samsas i en liten stuga och är ganska olika, så det är inte så konstigt att de går varandra på nerverna. Den första delen av boken berättas ur de tre kvinnornas respektive perspektiv och det är inte förrän i bokens andra halva, när ett mord skett, som Vera Stanhope gör entré. Som alla Cleeves böcker är "The Crow Trap" välskriven, men det skiftande perspektivet gör den lite splittrad. Jag läste den mer för den mysiga engelska miljön än för själva deckarhistorien. Betyg: EEE

I "Telling Tales" har Vera Stanhope blivit utlånad till Yorkshirepolisen för att utvärdera en tio år gammal mordutredning. En femtonårig flicka blev mördad och hennes pappas flickvän dömdes mot sitt nekande för mordet. Nu har den morddömda kvinnan tagit livet av sig, precis innan nya vittnesuppgifter kommer fram som visar att hon med all säkerhet var oskyldigt dömd. Det innebär också att mördaren fortfarande går lös. Också här är det språket och miljöskildringen som är bäst och deckarhistorien lite mindre engagerande. Betyg: EEE

P.S. Den tredje delen om Vera Stanhope heter "Hidden Depths".

Självhjälpsgrupp för notoriska hjärtekrossare

2011-02-04T19:19:00.005+01:00

Jag gillar romaner som handlar om mänskliga relationer och "Aldrig stanna kvar" av Pär Östling är verkligen en sådan. Den har dock ett lite ovanligt tema: den handlar om dem som inte kan stanna i ett förhållande, relationsfobikerna. Huvudpersonerna Lilli, Farzad och Korak är sinsemellan mycket olika, men de har detta drag gemensamt. Därför startar de en självhjälpsgrupp och en hemsida med chattfunktion för att hjälpa andra och sig själva. Läsaren får följa dem under några år, då mycket hinner hända. Jag gillar språket och stilen i boken, även om jag ibland tycker att det blir lite mycket miljöbeskrivningar. Personbeskrivningarna har jag inga som helst invändningar emot - de känns helt trovärdiga och nödvändiga. Och så uppskattar jag att min gamla hemort Knivsta finns med på ett hörn! Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Vi faller" av samma författare.

Skavande kvinnoliv

2011-02-02T17:17:00.005+01:00

Ett av de mest idiotiska påfunden i världshistorien måste vara att tvinga två människor att gifta sig med varandra, trots att de inte känner varandra och inte ens tycker om varandra, bara för att kvinnan råkat bli gravid och hedern måste räddas. Det är detta som händer Maj i "Att föda ett barn" av Kristina Sandberg. Det är 1938, Maj är 20 år och hon har flyttat från Östersund till Örnsköldsvik efter att pojkvännen gjort slut. I den nya staden jobbar hon på konditori och träffar Tomas, som är äldre och från en fin familj. Så går det som det går och Maj kämpar för att hitta sin plats i tillvaron som gravid brud, huslig direktörsfru och sedermera duglig mor i en tid som är besatt av hygien och fyra timmars intervaller mellan amningstillfällena. Att svärmodern (en annan olycklig kvinna), som olämpligt nog bor i samma hus, är högfärdig och otrevlig och att maken dricker lite för mycket måste hon också hantera. Det är en plågsam historia som Sandberg berättar, men hon gör det fantastiskt bra! Betyg: EEEE+

P.S. Läs också "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter. Den utspelar sig i samma tid i liknande miljö och handlar också om hur livet inte alltid blir som man tänkt sig.

Mörka platser på prärien

2011-01-31T20:20:00.007+01:00

Gillian Flynn har nog fått inspiration från verkliga fall, som de som beskrivs i "In Cold Blood" och "While They Slept", när hon skrivit sin präriedeckare "Dark Places". Den handlar om Libby Day, som var sju år när hennes mamma och systrar mördades. Libbys bror dömdes för morden till livstids fängelse och Libby har inte haft någon kontakt med honom sedan dess. Som vuxen har Libby svårt att få ordning på sitt liv och när hon blir tillfrågad om att komma och prata på ett konvent för True Crime-fantaster tackar hon ja, eftersom hon är i desperat behov av pengar. Där förstår hon att många tror att hennes bror är oskyldigt dömd och det får henne att för första gången, om än något motvilligt, börja intressera sig för vad som egentligen hände den där natten i det lilla huset på prärien. Det är en skickligt konstruerad deckargåta som Flynn har skapat, hon håller spänningen uppe och jag gillar hennes sätt att skildra trasiga människor och ett lantligt, tröstlöst, fattigt Mellanvästern som påminner om Tawni O'Dells gruvsamhällen. Betyg: EEEE+

P.S. Nu måste jag läsa Flynns första deckare, "Sharp Objects" ("Vass egg")!